En liten sneakpeak från vår jul.

Jag sminkad som "dragqueen"

Valet av bilder som läggs upp här är något svårmotiverade. 

Tiden på dygnet då denna uppladdning sker kan dock ha sin förklaring..

Du gråter så store tåra nuförtin

Lyssnar på Ane Brun ikväll. Så obeskrivligt vackert och så påtagligt, särskilt denna dag. Var med om ett riktigt fint möte tidigare på sjukhuset och ett väldigt rörande samtal ikväll, bägge innefattade tårar.

Fick mig återigen att inse att livet är så himla skört. Vi har inte all tid i världen. Så därför måste vi vara rädda om varandra.

Gull-it och jag.

Hihi. En smula sött ändå va? Nyårsafton 09/10. 

Här kommer låtarna jag lyssnat mest på den senaste tiden:

Dock utan inbördes ordning:
1. Hästpojken – Gitarrer & Bas, Trummor & Hat - Radio Edit
2. Tomas Andersson Wij – Ett slag för dig
3. The Tallest Man On Earth – The Wild Hunt
4. Frida Hyvönen – The Modern
5. Bon Iver – Towers (Stop The Car Remix)
6. Otto Knows – Million Voices - Radio Edit
7. Dead Man's Bones – Pa Pa Power
8. Anna Von Hausswolff – Above All
9. Frida Hyvönen – See How I Came Into Town
10. Esbjörn Hazelius – Sista valsen

Om ni vill lyssna på den hela eminenta listan i en följd så kan ni göra det här.

Neil Young

Unknown Legend

En mening man gärna säger högt:

Det luftkonditionerade ljudet av fart.

Fasen nu är det dags att säga hejdå för idag.

Ögonen går nästan isär, känns det i alla fall som, så trött är jag. Ska på inrådan från en vän drömma om Bertrand inatt. Godnatt.

Något som förföljt mig genom livet..

Hahahahaa!

Så sjukt dålig låt!!! à stiftelsen– nu får du gå hem. Hade faktiskt missat denna.

Måste hela jävla natten gå innan jag får doppa veken i din eld??!

Eld var ju något nytt. Men det kanske man borde kalla den? Elden?
Veken var ju en rätt schysst metafor för det andra iallafall.

Helena, vi borde kolla på Bert när vi ses!

Hej mitt i natta..

Jag kan icke sova (läses på danska). Så här sitter jag och kuckilurar å lyssnar på denna magnifika snubbe.

Denna är också så otroligt fin!

Denna karl såg jag häromdan på en gata här i stan.

Jag tittade lite på honom. Och direkt så stirrade han tillbaka på mig, med vad jag fick känslan av en "jag-är-rikskändis-och-hon-känner-igen-mig-va?-och-nu-vänder-jag-mig-stroppigt-bort-blick".

Och där hade jag inget mer att säga om detta.

Alltså

ujuj, har sån grym m-värk! Det är helt sick! Känns som jag ska bajja ner mig. Hjälp!

Men till något positivt

Jag var i sthlm på börsdayfiesta i helgen!
A mötte mig vid bussen och så drog vi vidare till Vapiano där ett jäng schyssta människor dök upp lite pö om pö. Snygga, självlysande armband delades ut till samtliga av födelsedagsbarnet. God, god mat. Sedan vidare till sjätte tunnan. Mjöd drickande! Och öl! Grymt ställe! Vidare för utgång till under bron, men då de flesta var under 22 kom vi ej in. Verkar dock vara ett spännande ställe. De som fick komma in gick nedför en trapp, vissa? fick gå ner för en annan trapp med ett plastdraperi för (sånt som finns i kylrum) man undrar ju vad som fanns därnere/bakom.. kött?
Vi drog in mot stan, in snabbt på ett ställe, där tydligen Gustaf Skarsgård skådats en gång i tiden, ut igen. Mot 7eleven, god läskeblask: scweppes och pizza, tror jag det var. Sedan åkte vi vidare med tuben hemåt till flemman. Vakna ett tag. Sedan zzZZzz. Rel. lång sovmorgon, lång frukost med intressanta diskussioner; det kapitalistiska samhället, feminism, flygutsläpp, framtid, medmera! Ett x-antal timmar av segande, lite oklart vad jag syselsatte mig med då de andra låg och sov efter frullen. Men sen tog vi tag i livet, med några mackor i magen for vi ut till stadens puls. Söder för att vara mer exakt, till ett schysst ställe -för att vara ännu mer precisis- som heter Balthazar. Hett tips! Billigt öl och billig god mat! Där hängde vi framåt kvällen, vi 3. Och sen kom en till brud och gjorde oss sällskap. Jag blev tvungen att kila vidare, för att hinna med tåget (sj) hem. Blev följd till södra teatern av A och mötte V som tog över och lotsade mig vidare till t-banan, blev insläppt. Men i min enfald -och pga mina nervösa nerver- råkade jag skicka iväg en sms-biljett då jag såg en kontrollant? Vilket var helt onödigt då jag med facit i hand hade kommit undan. Jag är inte så bra på det här med att vara olaglig! Drog till pressbyrån på t-centralen, dreglade över alla tidningar köpte 2. Bang och "goda nyheter", den sistnämnda har jag aldrig hört talats om innan men den verkar riktigt grym då den bara tar upp goda nyheter, skönt för omväxlings skull.

Man kan ju för övrigt tro att jag blivit sponsrad r/t* all smygreklam.

*relaterat till.

Terminstentan närmar sig..

 

Mikael Persbrandt

Är en svensk, medelklass kille. En helt vanlig sådan. Och inte född i något ghetto. Han är inte snubben vi tror att han är.. god damn it.

I WANT TO BREAK FREE!!!

Attitude for real!

Man borde leva livet baklänges!

1. Man skulle starta med att dö och få det överstökat
2. Så vaknar man på ett vårdhem och får det bättre för varje dag.
3. Man blir piggare och smidigare och till sist är man för pigg för att vara där, och då får man gå ner och ta ut sin pension.
4. Efter ett antal år börjar man arbeta. På sin första arbetsdag får man en guldklocka.
5. Så arbetar man i 40 år tills det är dags att dra sig tillbaka från arbetslivet.
6. Man dricker, festar, har sex och förbereder sig för att ta en paus
7. Så börjar man i skolan blir barn, leker och har inga förpliktelser, och blir baby
8. De sista 9 månaderna tillbringas flytande runt i fridfull lyx, med centralvärme, rumservice m.m- och till sist lämnar man denna världen i en orgasm.

Har en kruppig mobil som inte får plats med mycket sms, så jag passade på att skriva ner detta här. Tack Helena! ;)

Ibland snokar jag runt...

och resultatet av detta blev dessa 2 fina bilder denna gång.

Glad höst!

Nu är lm-tentan gjord och såhär glad är jag nu.
Ps. lägg märke till att jag ser lite skelögd ut?

Utspritt privatliv

Idag upptäckte jag att min svarta tygväska var borta, precis när jag skulle gå hemifrån. Fick lite panic! Då jag hade min skrivbok där i, med alla möjliga sorters anteckningar. Fick för mig att jag glömt väskan i kyrkan jag bor bredvid när jag var där i söndags. Om jag nu gjort det så var den säkert inte kvar, förmodligen hade herrn som satt bakom mig snott den, för han såg ju att jag antecknade något spännande under gudstjänsten (mina sms, som jag istället för att radera skriver ner). Nej, det är ute med mig och mitt privatilv, nu har den där mannen allt i sin hjärnhand.. och vem vet vad han tänker göra med det. Trycka upp på planscher över hela stan? Eller möjligtvis skicka hem igenom mitt brevinkast, med utklippta bokstäver.. ett brev för varje vecka.. tills han skulle driva mig till vansinne. Eller så skulle han riva ut sidorna i anteckningsboken, klättra upp i rådhuset, allra högst upp till guldolle och vika papprena till flygplan och skicka ut dem över stan. Alla skulle tillslut få veta mina innersta hemligheter och drömmar.
När jag letat som en galning i lyan efter tygväskan i flera minuter(!) och var beredd att ge upp i en liten hög på golvet i hallen fick jag syn på något svart under min krympta, gröna, egenhändigt stickade mössa, som mamma tvättat i för hög temperatur. Jag lyfte på mössan och där under låg... ja, ni har faktiskt alldeles rätt.. min svarta tygväska! Och anteckningsboken låg kvar där i. Lättnaden som strömmade ut i min kropp i den stunden är och förblir obeskrivbar. Och där sätter jag punkt och säger återigen godnatt. Imorgon väntar en läkemedelsberäkningstenta.

Jag tror jag ska rösta på FI nästa gång

Hehe

ay mates!

Ni som ihärdigt håller er kvar på denna sketna (; blogg, en eloge till er eller liknande. Jag brukar ju i princip aldrig nuförtiden berätta vad jag har för mig, men jag tänkte att jag nu skulle göra ett undantag. I helgen hade jag birthday-firande för hela slanta. I fredags hängde jag med familjen och åt ute på finrestaurang med 50% rabatt innan kl.19.. så där blev det brått må ni tro när maten fortfarande inte dykt upp innan 18. Så moder min gick ju självfallet och sa till, så efter detta kom kyparn direkt ut genom "skjutdörrarna" som skjuten ur en kanon med flera fat på armarna tätt bakom mor som tog täten till bordet.. oj så trött jag är när jag skriver detta, känns som att bokstäverna inte hamnar på rätt ställe. Nåväl. Vi fick vår mat och det var lyxigt och gott, superstort fat men med rätt så lite mat för så saftigt pris. Vi trippade hursom vidare mätta och belåtna efter matintag till teatern. Slå nollan till polisen hette föreställningen, kriminalklassiker från 50-talet, spännande!

ALLTSÅ JAG ÄR SÅ TRÖTT NÄR JAG SKRIVER DETTA! AAAHH, KÄNNS SOM JAG SKA DÖ AV TRÖTTHET!!!!!!!

Lördagen innehöll stugmys med ett knippe sköna brudar. Paj, brasa, rappakalja, fransk chokladtårta, första klassens bullar bakade av moi, fotande, promenad i frostigt höstlandskap, anekdoter och roligheter. Med mera! Trevligt var bara förnamnet!

Hej å hå! Wunderbara A som kom ända från stockholmet sov över och vi har haft en mycket bra söndag idag med scones, hot chocolate, massa roligt prat, promenade runt strömmen och lite fotande. Vinkade av A vid stationen. Och spenderade kvällen med E och hennes 2 fina buddies. Promenade igen, restätande av paj, läsning ur Bruno K. Öijers svart som silver, planering kring halloween-festen nästa lördag. Jehhuu!

Å det var alles. Nu ska jag sova skiten ur mig själv. GODNATT!

Kvällens citat

"Ibland är man så rädd för att någon ska tro att man är inkompetent att man blir det. Man är så rädd för att göra fel, att man just därför gör det.
Grov liknelse: som då man t.ex. stående vid en pissränna är så rädd för att kissa på sin hand att man krumbuktar sig och rycker till så att man istället plötsligt urinerar sig själv i munnen."
/Bob Hansson

Grymt vacker låt.

Ane Brun – Du gråter så store tåra - Norwegian Version

lite anatomi och fysiologi lära!

Den här låten

Får mig att bli grymt peppad på lifvet! Just say YES!

Unbelievable!

Hur sjukt är inte detta???!!! Haha!

Sjukt sköna brudar!

En grej

som folk ständigt verkar hamna på min blogg för är detta; "varför har stubbegården stängt".. och jag har ingen j*vla aning... jag skrev bara en gång om fikabuffé och då tog jag med detta ställe, men att de stängt..


och bara för att jag skriver om detta nu igen så kommer väl fler halka hit. Typiskt..

Kvällens hjälte

Efter en liten kvällstrapats känner jag ett grymt chokladsug, cyklar förbi en kvällsöppen kiosk, ramlar in och köper en snickers för en 10:a.. slukar den på väg hem, svänger förbi en annan kvällsöppen kiosk och bara måste ha mer..
"stänger ni?"
"ja, men det är lugnt, du hinner"
"åh, tack" hittar 4 dubbelchoklad och tar dem.
"nu var jag lite snäll, de ingick egentligen inte, men du får dem för 20".
"åh, TACK snälla, fick ett grymt chokladsug som jag var tvungen att stilla"
"hehe, det är bara att köra"

Så grymt snäll kille! Vet inte vad jag hade tagit mig till om han stängt dörren framför ögonen på mig när jag kom där, men han såg säkert desperationen i mitt ansiktsuttryck.. nu kan jag tack vare denna grabb belåtet sussa sött inatt med kistan full av choklad.. mmm...

Okända men ändock så kända ansikten..

Idag drog jag och M på en liten utflykt. Vi strödde runt en stund, kollade in läget och så efter en välbehövlig kissapaus fick jag syn på ett jäng människor som jag kände igen ansiktena på. Jag hade verkligen sett flera av dem förut men kunde inte komma på ifrån VART???!!!
Sjukan, nej.
Skolan, nej.
Kyrkan, nej.
Någon fritidsgård, nej.
Från en fest, naj.
Men varför kände jag då igen flera av dem.. från vilket sammanhang? Och varför kunde jag inte minnas detta sammanhang? Om det hade varit på en fest, eller från något av ovannämnda, hade jag ju garanterat kommit ihåg det. Så vilka sammanhang vistas jag mer i?..där dessutom dessa människor vistas i? Vi stod och glodde på dem ett tag och jag pekade på dem jag kände igen för M. Efter att vi stått där utan att ha bli något klokare bestämde vi oss för att gå därifrån. Men jag kunde verkligen inte släppa dessa människor! Normalt sett brukar jag kunna placera ansikten jag sett i rätt fack på bara några sekunder. Men nu gick det bara inte. Nej, sa jag till M vi måste gå tillbaka. Jag måste få veta vilka dessa människor är! Så vi gick tillbaka, jag försökte få ögonkontakt med en. Hon tittade lite på mig men vände sedan bort blicken. Då bestämde jag mig för hon närmast i svarta kängor. Jag gick fram emot henne med några halvbestämda steg. Ursäkta sa jag, knackade henne nästan på axeln men hon hann vända sig om innan jag hann fram med mitt böjda finger. Vilket sammanhang kommer ni ifrån, frågade jag. Efter att ha stått och stirrat, gått iväg och kommit tillbaka verkade det hela en aningens konstigt från deras håll. Men jag fortsatte.. ja, jag känner verkligen igen flera av er men kan inte placera varifrån.
Jaha.. haha, skrattade hon på ett hjärtligt sätt. Och så berättade hon för mig varifrån jag troligtvis sett dem förut..
AAAAHHHH, nu föll alla bitar på plats. Så självklart men ändå så osjälvklart på detta ställe! Jag såg dem nu alla i min inre syn i deras rätta miljö. Hon den lite butchiga med glasögonen i kassan. Han den långa killen i stuprörsjeansen som hjälpt mig att hitta stekpanna. Hon i rött hår som slog in en present så fint en gång. Hon den lite äldre med blont hår som fick ta emot min reklamerade vara. Den där piffiga tjejen som guidat mig till den gröna tröjan. Ja, alla var verkligen där! Så sjukt!

Ja'a, såhär i efterhand tror jag att det blev lite för många okända -men ändock så kända- ansikten på samma gång för att min hjärna skulle kunna sortera det hela. Det var dock grymt underbart att få det uträtt så fort genom en sådan enkel och oskydlig fråga! Annars hade jag ju troligtvis grubblat på detta fortfarande, och vem vet hur lång tid det hade tagit innan min hjärna tillslut knäckt det hela... dagar, veckor, år. Nu besparade till några minuter. Thank God!

:)

I höst

har jag tänkt att dra igång syjuntan. Bli kombo med E och ha inflyttningsfest med orientaliskt tema. Gå på morgonmeditation i Hedvigs prästgård. Bli mer kreativ. Läsa långsamhetens lov. Bjuda hit vänner. Ha kräftskiva i stugan. Hänga på keramikstället. Äta mer vegetariskt. Ha spelkvällar på fredagar. Svettas på friskis och svettis. Ta bilen till vimmerby och hälsa på J. Färga håret mörkt hos ekofrisören. Tända ljus och bada i det framtida badkaret. Bjuda grannarna på bullar. Och skriva brev.

Jag och syster på galej!

Posande vid spegeln på scharinska. Fin kväll men rätt ful bild. 

Sommarens sista hälsning!

Inte världens bästa kvalla. Men det får duga.

Den här låten

får tala för denna kväll; Väärt – Hemlängta

En skojig och oretuscherad bild

Dagdröm

Jag sitter och försöker plugga. Men svävar iväg, som vanligt. Och drömmer om ett eget hemligt ställe, några kvartér bort. För att komma dit behöver man gå igenom en bakgård med en vacker trädgård. På gården finns det en liten stuga. Inuti stugan finns ett litet kök, ett vardagsrum med en sovalkov och ett arbetsrum, där var sak har sin plats. I vardagsrummet råkar det just idag sitta en gubbe i en korgstol som kan allt om anatomin och fysiologin i kroppen. Han har fått vägbeskrivningen till stugan via ett brev. Gubben har tänt den öppna spisen i vardagsrummet och hälsar mig välkommen. Jag slår mig ner på ett fårskinn intill och säger tack. Han vet precis vad det är jag har på hjärtat, så han börjar att förklara allt från början, in i minsta detalj. Vi sitter där ganska länge, jag lyssnar mest medan han förklarar. Emellanåt brister jag ut i ett asgarv för att han har en sådan berättarglädje och får allt i kroppen att verka jätteroligt. När klockan börjar bli matdags har gubben redan ordnat med den mest fantastiska måltid man kan tänka sig ute i den vackra trädgården. Jag sätter mig i hammocken och blir serverad den ena delikatessen efter den andra. I träden hänger små lampor och vimplar. När magen är full på ett alldeles lagomt sätt går vi tillbaka in i stugan igen. På något märkligt sätt har gubben redan hunnit duka upp en bricka med två muggar med varm choklad och några bullar där inne vid den öppna spisen. Gubben sätter sig i gungstolen och tänder sin pipa, som luktar himmelskt. Jag sätter mig i soffan bredvid lurviga katten och tar en bulle till munnen. Den smakar såklart ljuvligt, som första klassens bullar ska göra. Vilka skills han har den där gubben tänker jag. Vi lämnar anatomin och fysiologin, för jag har fattat galoppen nu. Istället börjar vi prata på om livet. Ute börjar det skymma och gubben säger tillsist att han måste gå. Jag tackar honom för allt och säger att han är välkommen igen. Han lyfter på hatten och går ut igenom hallen. Lurviga katten ligger på en av trasmattorna och spinner. Gubben ger mig en blink med ena ögat, tar i handtaget och försvinner ut i sommarnatten. Jag tittar ut igenom fönstret och ser han gå på grusvägen mot grinden, men istället för att öppna den tar han ett glädjeskutt över den och så vips är han borta.

2 ställen

jag troligtvis spenderar mest tid på är soffan och toaletten. Iallafall den senaste tiden. Skulle vara intressant att veta hur många timmar jag har kommit upp i nu...

747

Tystnad
En rökfri viskning
Det är exakt vad vi vill ha
det luftkonditionerade ljudet
av fart
Du är värd att dö för
Ni kan skratta om Ni vill
Håna oss
Vi rör oss, Ni står still..

Utomhusbio

    Detta hade kunnat blivit en mycket fin bild om det inte vore för att den blev så suddig.
Jag och co var på utomhusbion igår. Breakfast at Tiffanys visades. Min nya favoritfilm. 

Till dig Amanda ;).

Lägger upp den här också utifall att du missa't den på fb.

Ramlade över denna bild någonstans och tyckte den var fin.

HEJ ELIN!

Kul* att du läser min blogg!



                                                                                                                                                                     *k                                                                      

ÅÅÅHH SÅ GÖÖÖLLIGT!

Snygg!

Inspiration

Jag på livets väg.

När jag var hos ekofrisören för 
några veckor sedan så

bläddrade jag i några tidningar 
som gav mig en hel massa inspiration.

Läste bland annat om en 
grym brud som bestämt sig för

att varje helg skulle

bli ett äventyr under 1 år! 
Hennes bravader går att läsa om här.

Sen så fick jag syn på en liten spalt
i en av tidningarna om saker man 
borde testa på 
och det var att Wwoofa (vilket jag tänkt länge att jag ska göra)
och att åka på ett Kulturutbyte. 
Så det tänker jag
ta tag i någon vacker 
(eller mindre vacker) dag. 

Och så tillsist så av en händelse
halkade jag in på 
denna roliga blogg:

365saker du kan göra

där #1192 kändes väldigt tilltalande ;).

Ja det finns verkligen tonvis av saker 
man kan hitte på. 
Det gäller bara att få ändan ur. 

Kväll

Mmmmm

äter choklad och njuter av pianoklink denna kväll. Har jobbat till 21.15 på ett minst sagt stressigt ställe. 

Varför har jag tagit på mig att jobba nästan hela sommarn undrar jag i mitt stilla sinne. Peningar är ju inte allt. Nästa sommar då..

nej, jag lever nu. 

I helgen var jag på torp med två finingar och tältade. Friluftsliv är najs! 

Något som hände där var att jag brände sönder mina armar. De är svinröda i skrivandets stund. När det lagt sig kommer jag allt bli grann! 2 knallbruna* armar och resten av kroppa knallvit. 

* Om inte allt flagnar av vill säga. Eller om sanningen ska fram så blir jag aldrig knallbrun. 

Bräckligt

Varje död börjar med en födsel.
Vägen till ett liv är aldrig kort. Gå tjugo generationer tillbaka så har det behövts en halv miljon samlag för att du ska kunna läsa det här.
Ett enda inställt ligg och din existens hade varit annullerad.
Vi är ena bräckliga jävlar...

Citat från Bob Hansson i den fantastiska boken "vips så blev det liv" vilken handlar om mycket mer än pippande ;). Jag kan verkligen rekommendera er att läsa boken! Skitrolig och grym!

Älska dansen!

Känner ett sånt lugn inombords. En lättnad som jag inte känt på länge. Livet är fint! Och har så fantastiskt mycket att erbjuda! Många vackra dagar har passerat den senaste tiden med fina människor. Kom hem från Umeå imorse och imorgon ska jag bege mig igen. Till smålandet denna gång. Har inte packat som vanligt, men jag tänker att jag raffsar ner något imorgon på någon minut. Vilket jag vet inte är sant. Men jag vill bara leva kvar i denna fina känsla och njuta denna natt i stilhet utan packhets.


En vacker natt önskar jag eder.

Imorgon

färgar jag håret. Jisses! Känns lite läskigt. Då det är min debut i hårfärgeri. Håller tummarna för att det inte blir grönt. Ska nämligen färga det på ett eko-ställe med alger och kaffe och grejer.

Tjipp och hej!

Facebook

Vad är det för jippo?
Varför ska man titta på andra när de har det roligt?
Fullständigt meningslöst.
Och jag är spyless på't.

Det är 1:a juni idag

och ute regnar det. Jag sitter i min insuttna soffa och skriver ner gamla sms i min hundtandsrutiga-anteckningsbok.
Trots skrivkramp så är det en fröjd, då många av smsen får mig att dra på smilbanden. Bland annat dessa tre:

29 mars 2010 18:21
Hallå där snygging! Jag tänkte bara fråga vad du har för konsistens på ditt bajs idag? Nej nu hittar jag på. Jag vill ju bara ha din mailadress :). Kan du skicka den till mig? Kram

28 december 2011 22:23
Hej du där borta i paradiset! Själv sitter jag med pappa och sällskapar med mamma i hennes såkallade helvetesgrop :). Skithål och snoppkross, skulle färt hem å. pusspuss

2 november 2011 12:39
Har precis missat bussen och sitter på c-stationen. Framför mig skådar mitt norra öga en gammal hederlig fotoautomat. :) Så det är ba å kom hit å ta kort att tapetsera Uppsala med... ;)

Det är inte lätt att va på topp jämt

Jag har

ett fågelbo utanför mitt fönster och en otrevlig ovana att peta ut små kråkor ur näsan. Nästan hela dagen lång hör jag de små liven kvittra för livet. Mellan varven dyker den efterlängtade fågelmamman upp med en liten mask eller något annat och kvittret upphör för en stund, för att sedan börja när fågelmamman lämnar boet igen. Jag har försökt att sträcka ut huvudet för att få skåda de säkerligen halvnakna och halvfula små ungarna, men utan någon succé. Ligger nu på min bäddade säng med indiskt överkast och tar mig en lur samtidigt som sommarbrisen och fågelkvittret sipprar in genom fönsterspringan och fyller mitt vardagsrum. Det är sommar.

Tänk om livet vore lite mer som en rävs.

Lite såhär

känner jag inför den m*****f******k**-tentan som väntar imorgon! Noll motivation verkligen! Orkar inte sätta mig in i allt vad aktionspotentialer och citronsyracyklar heter (igen)! F**K!!!!!!!!

Ok, på allmän begäran.

Här kommer en satusuppdatering från de veckor som har varit sedan sist jag skrev. Eller nej det känner jag inte alls för känner jag nu. Sitter i min soffa. Och är en aningens rastlös. Jag vill dega men har inte tålamod till det. Jag bara måste ut och göra saker! Så känns det typ hela tiden, iallafall den senaste tiden. Jag har pluggat så in i nordens mycket och har varit ganska asocial stundtals. Men nu så känner jag att det får vara nog. Tyvärr så överenstämmer inte min känsla med verkligheten då det återstår 2 feta tentor innan skolan är slut. Men jag orkar inte mer, skriker rösten inom mig. Fast att jag egentligen vet att jag gör det. Den ena tentan är en spärrtenta. I och för sig har jag en chans till på mig innan det verkligen gäller på riktigt. Och det är väl just det som får mig att inte ta tag i det på riktigt. Den andra är en tenta på hela kursen. Behöver jag skriva hjälp här?

Jag drömmer om att åka bort. Bort, bort till något nytt. Åka till något nytt med någon. Denne någon skulle kunna vara vem som helst i princip, som jag tycker om och som jag känner mig trygg med. Någon som jag kan vara mig själv med till 100 procent. Utan att denne någon avskräcks eller blir uttråkad på något vis.
Sedan så drömmer jag om att bo tillsammans med fler i höst. Kollektivliv är något jag hemskt gärna skulle vilja testa på. Det är inte jätteskoj att bo själv. Men som tur är så bor systeryster med mig nu till i höst. Om jag blir kvar vill säga. Är en aningens sugen på att dra till Uppsala och börja på ny kula. Tror jag. Detta velande och denna ovisshet är väl något som hör åldern till antar jag. Men man får väl passa på att njuta medan man kan hatta fram och tillbaka? Eller. Det kan man ju göra sen också. Att njuta av rastlösheten, viljan att flytta och inte vara kvar på samma ställe kanske dock kan vara svårt. Även om det är det man borde göra. Jag menar man borde ju njuta av den tid man befinner sig i, om det inte är en sorglig period, eftersom den aldrig kommer tillbaka.

Jag längtar samtidigt efter att känna att här kan jag stanna ett tag. Här vill jag bo in mig och skapa ett intressant liv med fina vänner runtomkring och kanske en livskamrat också. Men var är frågan.

Samtidigt som jag skriver detta lyssnar jag på kronologen med Frida Hyvönen. "Min röst är lite ljusare och mindre levd" säger hon när hon precis lyssnat på I drive my friend, väldigt vackert sagt tycker jag.
Hon säger även att musik är kulturellt accepterat som andligt. Vibrationer och ljud som lyfter våra själar på något vis. Det är oförklarligt.

When she comes to see me

There's a nightingale in an oak tree 
and he's singing for me - 
when she comes to see me 
when she comes around 
and that gentle breeze in them summery fields 
plays the sweetest melody - 
when she comes to see me 
when she comes around 
with fireflies and cikadas 
ain't that a scenery - 
when she comes to see me 
when she comes around 
Ain't nothing else makes me feel this way 
Nothing else make me feel this way 
She's dressed in satin 
she's draped in lace 
She's singing fortunes from a far-off place - 
when she comes to see me 
when she comes around 
There's a buggy in the driveway 
there's a shiny black mare 
There's a tension that's electric, filling up the air - 
when she comes to see me 
when she comes around 
Ain't nothing else makes me feel this way 
Nothing else makes me feel this way


Daniel Lemma – When she comes to see me

Pepp som tusan

på att komma igång med träningen nu. Trodde aldrig att jag skulle säga det. Men nu har jag softat alldeles för länge så att det nästan blivit jobbigt. Här kommer en peppande låt ---> Foster The People – Pumped Up Kicks. Något att ha i öronen kanske när man svettas?

Det som fått upp min pepp är -hör och häpna- en medelålders snubbe på friskis och svettis (!). Var på ett pass idag och han hade verkligen sådana fantastiska rörelser för sig som man blev helt lycklig av att härma. Musiken till var inte dum den heller. Ja jag kommer nog med största sannolikhet fortsätta att gå på hans pass. Jihooo!

Det var då

själva f*n att jag aldrig kan komma i säng före 24.00! Vad är problemet?

Hittade detta i mitt utkast:

Man önskar ju när någon ska ta efter en att skorna är för stora för att fyllas ut.

För dem av oss som lyckas på något sätt att klara av vår dödlighet

"Själva meningslösheten i livet tvingar människan att skapa sin egen mening. Som barn börjar hon livet med en obefläckad känsla av förundran, en förmåga att uppleva total glädje över något så enkelt som grönskan av ett löv, men när hon blir äldre börjar medvetenheten om död och förruttnelse att inkräkta på hennes medvetande och subtilt urholka hennes livsglädje, idealism- och hennes antagande om odödlighet. Allt eftersom hon mognar, ser hon död och smärta överallt omkring henne och börjar förlora tron på den ultimata godheten i människan. Men om hon är någorlunda stark- och har tur- så kan hon ta sig ur skymningen av själen i en återfödelse i livets elan. Både på grund av och trots sin medvetenhet om meningslösheten i livet, kan hon skapa en ny känsla av mening och bekräftelse. Hon kan inte återta samma rena känsla av förundran hon föddes med, men hon kan forma något betydligt mer bestående och upprätthållande.
Det mest skrämmande faktum med universum är inte att det är fientligt utan att det är likgiltigt. Men om vi kan komma till rätta med denna likgiltighet och acceptera livets utmaningar inom gränserna för döden- så pass föränderlig som en människa möjligtvis kan göra dem- kan vår existens som art ha en genuin mening och självförverkligande. Men det stora mörkret måste vi förse med våra egna ljus."

Godmorgon!

Säger jag som steg upp 12.07. Ibland är det bara så himla gött att ligga och dra sig i sängen hela fm. Nu tänkte jag sätta mig på cykeln och ta en sväng till HC i det soliga vädret.

En fin söndag önskar jag er!

Bjuder på 2 hunkiga pics en kväll som denna.

Hoppas ni inte mindar ;). 

Tjenis!

Idag har jag varit te Nyköping och firat en brud som fyller 25 bast. Det blev en massa bakverk och tårtor. Varav tårtbuffé kom på tal. Lovade att ta reda på var man kan tårtbufféa. Så jag tänkte länka dit nu: 
1.) Tårt/kakbuffé i Taxingeslott i Sthlm. Verkar vara helt sagolikt. 
2.) Dessértbuffé på Berns i Sthlm. Fromager, bakelser, pannacottas och handrullade praliner mm.
3.) Stubbegården i Vadstena hade jag gärna velat åka till. Men dessvärre har de stängt för all framtid?
4.) Dessertbuffé efter att man fått käka lunch i Götelaborg.
5.) Kak och tårtbuffé samt loppis. Lite oklart var. Men Enköping kanske? Inte så ofta man får vägarna förbi där. Men det verkar dock vara ett mysigt ställe.

Biodynga

Dödstrött lyckas skriva ett litet inlägg.

Bilden är inget montage. 

Här ligger jag i min säng och är dödstrött. Känns som att jag inte har några krafter kvar över huvudtaget. Trots mina ringa år. 
Gick upp kl. 06.45 i morse och har idag avverkat min allra sista dag på praktiken. Så där kan vi nog ha anledningen till min totala avsaknad av energi? Tidiga mornar är verkligen inte min cup of tea. Och kommer nog heller aldrig att bli. Enda trösten som finns att tillta när jag kliver upp på morgonen är att jag får gå och lägga mig sen när jag kommer hem. 
Är för övrigt ensam hemma nu. Päronen har dragit till Kalmar för att hälsa på syster och G och de nykläckta kycklingarna. Jag hade tänkt mig en powerwalk i kvällsolen efter deras avfärd med mina gåstavar som enda sällskap. Men jag tror att jag får drömma om det istället.

Nu är jag uppe i 201 inlägg.

Inte så illa pinkat va? 180 publicerade med denna. Och 21 inlägg som fortfarande ligger kvar i utkastkorgen. Kanske att jag skulle ta och publicera dem också? Det kan ju bli lite spännande att hitta dem här i bloggen. Eller så får jag länka till dem.

Den 9:e april 2011 började jag att blogga här. Så med tanke på det så kanske inte 201 inlägg är så jätteimponerande slår det mig nu.

Synd att jag inte tänkte på att den 9:e april 2012 var en speciell dag. För då hade jag minsann firat att jag hållt denna blogg levande under ett helt år. När jag blickar i mina almanackor så är det helt blankt på denna dag. Undrar mig nästan gråhårig över vad jag kan ha gjort den dagen? Men det lär jag väl aldrig få veta nu. Så jag tänker trösta mig med dessa ord; gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett men idag hjälper herren.

Tack och godnatt.


(5/5-12) Så sjukt lamt inlägg när jag läser det såhär en dag senare. Haha.

Ibland blir det lite mycket musiktips här kanske

men det kan inte hjälpas. För när jag halkar in på gamla som nya låtar som jag berörs av på något sätt, så känner jag att jag bara måste dela de med er. Så här kommer ännu ett musiktips. Anna von 

Hausswolff, above all.

 ..

Bild lånad från http://www.annavonhausswolff.com/

Lite smått hysteriskt, hehe.

För övrigt så kommer detta band till urkult i augusti. Kan hända att jag också dyker upp?

Riktigt vacker låt.

The Cure – Just Like Heaven

Bilden på bandet var dock inte lika vacker så jag hoppar den.

Alltså det här

med att man måste vara så in i nordens produktiv hela tiden. Vem har kommit på det? Och varför klingar en titel som livsnjutare på heltid inte så bra i mångas öron? Ok, man måste ju ha någon slags inkomst. Och det är ju inte så jätteschysst att leva på andras inkomster, som samhällets t.ex. Men det betyder ju inte att man för den skull måste jobba med ett jobb man inte trivs nåt vidare med bara för att få in stålar, så att man kan samla på sig en vettig pension och köpa sig de där grejerna man egentligen inte behöver.

Den här arma stressen som säger att man måste göra något hela tiden. För vem gör man det? För sig själv? Eller för samhället? Ok, jag säger inte att man bara ska tänka på sig själv och skita i samhället, för det tycker jag inte är någon vidare bra idé. Men ibland känns det som att fokus ligger för mycket på att bidra, bidra, och återigen bidra så att ekorrhjulet kan hållas igång. Man sliter så att pengarna kan rullar in, för att sedan återigen rulla ut. Man får lön och man konsumerar. Men till vilken nytta har vi denna konsumtion egentligen? Jag tror ju inte att vi blir lyckligare av den iallafall.

Sen det här med att få dåligt samvete stup i kvarten för att man t.ex. degar en hel dag tycker jag är bedrövligt. Ska man inte få göra det man blir lycklig av? Utan att någon annan ska värdera om det är vettigt eller inte. Livet handlar väl till största del om att man ska få njuta och göra de saker som man tycker om? Så varför kan vi inte bara slänga den stress som gör oss ont i soptunnan en gång för alla?

Nu är det jag igen.

Eller nu blev ju titeln lite konstig till bilden. Jag menade ju att det nu är jag som skriver igen. (Vem annars?) Men på bilden är det ju förstås inte jag. Det är Devandra Banhart. Lyssnat nåt på honom? Om inte. Gör det. Riktigt skön musik. Goin' Back t.ex. är en av hans låtar som jag verkligen diggar.

Av någon anledning

så måste jag skriva massa inlägg här denna kväll. Vet inte vad som flugit i mig? Är det kanske för att jag inte känner för att skriva mailet till Gun som jag håller på såhär? Eller är det för att proppen har lossnat? Proppen till skriveriet. Och nu kan jag inte sluta? Undra om jag kommer att sitta såhär hela natta? Och skriva inlägg efter inlägg som inte handlar om något egentligen.

Ja den som lever får se.
Blir nu genast lite full i garv över tanken på att jag bara skriver för mig själv.
Äsch. Jag får väl se det som någon slags terapi.

Jamen juste, Gunlög läser ju min blogg iallafall. Blev jag varse om idag. Tack för det!

Går igenom lite pics på datorn

och finner denna från min födelsedag förra året. Påminner mig om fina tider och att jag borde bli bättre på att framkalla mina bilder innan det är försent.

Hallå där!

Är det någon som fortfarande läser min blogg? Eller har ni tröttnat? Kan jag inte få lite feedback från er som är kvar. Vad gillas och vad ogillas och vad skulle ni vilja läsa mer av/om? Eller om ni inte orkar svara på det så går det bra med ett hej också. 

Puss

Tills inlägget med mer substans i

kommer så tänkte jag berätta vad jag tänkt namnge mina eventuellt framtida barn i framtiden:
Sol, Amelie och Natanael.
Gulliga namn va?

Listan

Tills inlägget med mer substans i kommer så tänkte jag bjuda på listan över vad jag vill göra i vår och i sommar:
* Cykelsemester
* Dra på festival (way out west, urkult)
* Bada i havet
* Åka till Malmö och äta falafel bland annat. I maj.
* Afrodans på f&s
* Kolla upp keramikstället
* Kolla upp feministisk grupp i staden jag bor i.
* Syjunta
* Meditera på H-gården.
* Berlin i juni.
* Gotland i augusti
* Taize i Frankrike i augusti också förhoppningsvis.

Vad har ni andra för planer?

                                                                                                                                                         Tschüss

Men halleluja!

Har kommit på

att 

det 

visst går att få mellanrum mellan raderna.

trodde att det var kört där ett tag. 

Nej alltså, sorry för dessa meningslösa inlägg. 

Ska försöka komma med något med mer substans i framöver.

Har ett som jag finular lite på. Kommer nog snart. 

Meningsfullt

att skriva exakt samma rader här som på fb. Syftar på inlägget nedan. Bara för att få så mycket sympati som möjligt. Men det är ju ingen j**ve* som bryr sig. Knappt jag heller. Alltså denna likgiltighet. När ska den ta slut? Jag tror jag behöver någon romans och lite äventyr? Men var. Och med vem? Ja det är de stora frågorna som jag funderar på dagarna i ända*.


 *en sanning med viss modifikation.

En fredagskväll som denna

måste jag sammanfatta mina reflektioner från praktiken i ett mail till Gun. Ibland är livet för roligt!

VA FALLS?!!!! DET GÅR INTE ATT FÅ MELLANRUM MELLAN RADERNA????!!!!!!!

Blogger

har fått ett nytt utseende och intresseklubben antecknar? jag kan inte åka till affärn för bromsarna fungerar inte på bilen. Tur att jag inte tog den i all hast. Då hade jag fått en redig panik vill jag lova! detta inlägg är mest bara en test för att se om det går att få mellanrum mellan raderna. jag är tveksam till att det går. ska trycka på knappen nu för att se.

Har antagit den stora utmaningen

att baka surdegsbröd. Helt galet krångligt verkar det som? Den står nu i kylen och gottar till sig, degen. Trots att jag inte matat den än. Men det ska det bli ändring på. Ska dra till affärn nu och köpa lite ingredienser. På fredag ska jag för övrigt färga håret hos ekofrisören. Och ta ett kort till körkortet. Ett SNYGGT kort. Är planen iallafall. Vi får se hur det går. Kanske att det hamnar här. Om det blir bra vill säga. On freitag ska jag även baka surdegsbrödet på riktigt! Spännande!

Haha, va??

Fick precis veta

av min 91 åriga mormor att Frida Hyvönen släppt en ny skiva! Oh yes! Så himla himla nice nyhet! Har verkligen väntat på denna dag.
Tänker lägga mig på sänga nu och lyssna på hennes ljuva stämma.

Den här låten alltså!

    The Waterboys – The Whole Of The Moon

så brutalt BRA!!! Jag ska nog köpa deras skiva och ha den på högsta volym när jag cruisar runt. För det är nämligen så att JAG TAGIT KÖRKORT! Igår var dagen då jag körde upp. Har verkligen slitit så sjukt mycket för detta. Och nu ÄNTLIGEN har jag lyckats! Känslan är total! Vilken befrielse! Nu kan jag fara all världens väg om jag vill. Och det vill jag ju förstås. En tripp genom Europa inom en snar framtid vore kanske nåt, eller vad säger ni??!  

Jag kom på

en tanke nu. Finns det någon tanke som är helt ny? Som inte en endaste människa, som funnits eller finns, tänkt förrut?

Islänningen visste vad hen snackade om.

Glädje i ditt inre är bättre än rikedom.

Utkast

24 år. En rätt bra ålder egentligen. Men ändå kan jag inte låta bli att känna lite åldersångest på grund av tiden som går för fort. Snart är man 30..

Men vad skulle egentligen vara så hemskt med det, att fylla 30? Är det kanske alla kraven utifrån på en hur man ska vara och vad man ska ha uträttat vid den åldern som känns så jobbigt? Eller den biologiska klockan som tickar? Det är ju iallafall inte som att livet tar slut vid 30. Men ändå ekar de utnötta orden "man ska ha hunnit resa en massor", "bott här och var", "lekt av sig", "haft roligt" osv.. innan man nått den ångestfyllda och ansvarsfulla åldern 30 för sen hinner man ju inte göra allt det där. För när man väl nått 30 så har man ju förhoppningsvis fått ett fast jobb och funnit den där kärleken som varit ämnad för en hela livet, pusselbiten som saknats och äntligen fallit på plats, och med den personen ska man ju skaffa barn och hus med. Å med hus, fast jobb och barn på halsen kan man ju inte leva fullt ut. Om man bortser från de där fyra veckornas semester som man har en gång om året, som helst ska spenderas utomlands istället för i vackra svea-rike. Men vem har bestämt det? Vem har bestämt allt detta och skapat denna trånga mall som vi alla ska försöka platsa i? Och varför är vi andra så hjärndöda och går på denna påhittade, tråkiga mall?

Vi är så sjukt ålders-, utseende- och prestationsfixerade i vår tid. Att åldras borde ju egentligen ses som någonting vackert istället för någonting ångestfyllt. Tänk alla erfarenheter som man samlar på sig och bär med sig, det som formar en längs vägen och det som ger en insikter, fårorna, klokheten och perspektiven som flyttas till det som är mer väsentligt i livet än det ytliga. Skulle önska att det vore självklart att man ska få välja fritt på sin vandring genom livet, hur, var och när man ska göra saker utan att känna pressen utifrån vad man egentligen borde.

Jag har åkt

på halsfluss verkar det som. Just när det är apmkt i skolan. Typiskt. Men något positivt mitt i eländet är att min lya håller på att få ett riktigt uppsving. Svart-vitt-rutigt golv i köket, nya skåpsluckor, kyl och ugn, olivgrön färg i tamburen, parkett-imitation golv i hallen och gräddvit färg på hallväggen mm. Det kommer bli så tjusigt när allt är färdigt!

Så kom gärna och hälsa på i sommar!

Fortsätter på samma tema ;).

Hehe.

Lördagsnöjet

Cykling genom stan, deg på soffan, körkortsteori-plugg, matlagning, promenad med hunden, sockerfritt bak, deg på soffan igen, övningskörning, p4 lyssnande och biltvätt.

Gårdagsnöjet

Café Broadway, häng med två godingar, snack med ett band, utgång, fuldans på hög nivå, snabbmat med pubertala pojkar, finnkläm och övernatting.

Tomas Andersson Wij

Jag har ju skrivit om dig några gånger här. Och tagit i din hand en gång. Men aldrig skådat dig på scen. Och som jag längtat. Alla dessa år som jag lyssnat på din musik. Men så i onsdags så blev det äntligen dags.
Åh, så bra du var!
Det var dock inte självklart att vi fick komma in till konserten för L hade slarvat bort biljetterna. Men tack vare en gullig och hjälpsam tjej kunde vi få nya. Det fanns till och med sittplatser kvar, allra längst bak, med en full snubbe bakom som skrek "rock n roll" lite då och då. Men det gjorde inget. De underbart vackra låtarna överröstade allt annat runtomkring.

Här är listan med de allra vackraste låtarna.

Just det!

Idag

eller igår körde jag ett boxningspass. Så galet skönt att få avreagera sig och så grymt kul att få in slagen! Nu är musklerna helt möra. Har försökt att pilla färdigt på den arma rapporten trots skakande fingrar.

Nu är den inskickad. Färdig eller ej. Jag hoppas dock att det inte blev några kopierade meningar. För sån't är ju nämligen extremt viktigt att man har koll på när man läser på universitetet. Det känns iallafall som en en börda lättare nu efter inskickandet. Får försöka att släppa alla "tänk om jag skrev bajs någonstans" eller "tänk om det blev för många ord och min dator räknade fel".

Ska väl sova nu. För imorgon väntar nya utmaningar. Längtar lite tills alla crapy things är färdiga i skolan. Och tills det är sommar. Zlappa med gott samvete i hängmattan och dra iväg på äfventyr när man känner för det. Så nice! Ja det drömmer väl jag lite om just nu. Men samtidigt så befinner jag mig i nuet och njuter av våren som är på intågande. 

Tjipp och güten nacht everybody.

Lite ögongodis såhär på kvällskvisten

Vänner!

Tänker på er ska ni veta. Jag är så otroligt tacksam för att jag har er.
Jag måste bara erkänna att jag haft lite dåligt samvete den senaste tiden för att jag är så dålig på att höra av mig. Plugget tar så mycket av min tid just nu.
Men det som är det fina med vänner som man känt ett tag är ju att man faktiskt inte behöver höra av sig stup i kvarten för att upprätthålla vänskapen. Den finns alltid där och när man väl hörs så tar den vid där man slutade. Kravlöshet i sin vackraste natur. Det är gott att tänka på. Men trots det, så kan jag inte låta bli att känna det här dåliga samvetet över att inte räcka till. Och prioritera fel saker?
Åh, vad jag hade önskat att det fanns mer tid.

Här sitter jag

och ser lite mallig ut.

Kan det bero på att jag vet något som ingen annan vet?..

(Eller kan det bero på att jag läst boken som jag snart ska tipsa er om?)

Tröjan som ni ser en liten skymt utav fyndade jag i en freeshop i malmö. Den är fin och mysig den.  

Nej det kanske vore på sin plats att dela med sig av ett boktips slår det mig nu? I och med att jag har en bokhylla i nacken på bilden. Inte bokstavligt talat då utan bildligt talat ;).

Så för att göra en lång story kort så ska jag nu gå in på tipset med en gång. Boken som jag då gärna vill tipsa er om är en bok som jag läste ut på bara några dagar för några månader sen. En riktig bladvändarbok alltså. Innehållande: (läs gärna detta med "robinson-rösten" i tankarna) spänning, intriger, äventyr, rappa repliker, drama, humor, tantsnusk, mord,  m.m. Allt man kan önska sig med andra ord!

Jag vet att ni nu blir väldigt exalter't över vad det kan vara för en bok. Så jag ska inte hålla er på sträckbänken längre. "Livsfarlig utsikt" heter den, boken som jag gärna vill tipsa er om, och är skriven av Nora Roberts. Så om ni inte har den blekaste vad ni ska läsa härnäst och hemskans gärna vill ha en bok innehållande det jag nämnt ovan så tycker jag inte att ni behöver fundera längre, läs den!