Utspritt privatliv

Idag upptäckte jag att min svarta tygväska var borta, precis när jag skulle gå hemifrån. Fick lite panic! Då jag hade min skrivbok där i, med alla möjliga sorters anteckningar. Fick för mig att jag glömt väskan i kyrkan jag bor bredvid när jag var där i söndags. Om jag nu gjort det så var den säkert inte kvar, förmodligen hade herrn som satt bakom mig snott den, för han såg ju att jag antecknade något spännande under gudstjänsten (mina sms, som jag istället för att radera skriver ner). Nej, det är ute med mig och mitt privatilv, nu har den där mannen allt i sin hjärnhand.. och vem vet vad han tänker göra med det. Trycka upp på planscher över hela stan? Eller möjligtvis skicka hem igenom mitt brevinkast, med utklippta bokstäver.. ett brev för varje vecka.. tills han skulle driva mig till vansinne. Eller så skulle han riva ut sidorna i anteckningsboken, klättra upp i rådhuset, allra högst upp till guldolle och vika papprena till flygplan och skicka ut dem över stan. Alla skulle tillslut få veta mina innersta hemligheter och drömmar.
När jag letat som en galning i lyan efter tygväskan i flera minuter(!) och var beredd att ge upp i en liten hög på golvet i hallen fick jag syn på något svart under min krympta, gröna, egenhändigt stickade mössa, som mamma tvättat i för hög temperatur. Jag lyfte på mössan och där under låg... ja, ni har faktiskt alldeles rätt.. min svarta tygväska! Och anteckningsboken låg kvar där i. Lättnaden som strömmade ut i min kropp i den stunden är och förblir obeskrivbar. Och där sätter jag punkt och säger återigen godnatt. Imorgon väntar en läkemedelsberäkningstenta.