Speed date

"Jag söker efter en tvillingsjäl, någon som är som jag. Kort stubin, svårt att hålla sig till ämnet, hår på bröstet och luktar äpple. Och då frågar jag, är det du?"

Eller vad säger ni?

Utmaningarnas lista

• Resa till Berlin
• ...... ....
• ..... .... .............. (?)
• Skaffa en killkompis ev. lushkillen
• Gå med i en feministisk grupp
• Ta grönt kort i klättring
• ...... ............
• Gå med i statist.nu
• Lära mig spela gitarr
• Eventuellt ta jägarexamen
• Kolla upp möjligheterna till att byta pluggstad
• Gå med i en fotogrupp
• Kolla upp keramikstället
• Ha mer pluggfokus i veckan för att kunna ta helg på helgen

Idag värmer solen

Jag tror på att förändringar är möjliga bara vi är villiga att se dem.
Inget är hugget i sten. Inget är statiskt, precis som att det inte gick att förändra. Allt förändras ju med tiden. Du, jag. Dina tankar, mina tankar. Tiden får oss att inse vad som är viktigt. Vad vi bör ha vårt perspektiv på. Men det kommer inte av sig självt. Det kommer av hur villiga vi är att jobba för att det ska bli så. Hur villiga vi är att ta in och bearbeta det vi är med om. Man kan ju gå igenom livet utan att ta in särskilt mycket, gå på precis som att ens existens inte hade någon större betydelse för en själv eller för någon annan. Men det är fegt att göra så och också tråkigt. Och även om det är jobbigt att känna, tänka, reflektera och analysera, så är det ju trots det det som får oss att bli mänskliga, levande. För utan tankarna, känslostormarna och tvivlen, vilka vore vi då, hade vi varit några då? På riktigt? Eller hade vi då bara gått på likgiltiga genom livet precis som att inget spelade någon roll? När väl glädjen och lyckan drabbade en så var det ändå inte som att det gjorde någon skillnad. För smärtan och sorgen var något som man aldrig hade tagit in och känt.

Jag tror inte att några tankar är färdiga, helt och hållet. De kan ses som kantiga stenar som slipas mot varandra och blir runda och lena, där på strandens kant, efter att de blivit utsatta för de höga vågorna och stormarna. De slipas mot varandra, precis som du och jag. Vi blir aldrig färdiga. Men vi kan fila bort kanterna så att vi kan komma varandra närmare om vi vill.

Baksession

Jag och mammi har haft en baksession ikväll. Ojojoj, vad kakdeg och smet det blivit. Ligger just nu och guppar runt i min mage. Shit alltså. Falsk toscakaka, som blev totalt misslyckad, havre och russinkakor, som jag tydligen som barn tjatade om att att mamma skulle baka till mig på mina födelsedagar. Haha. Mmmm, va gött. Men det kan ju bli för mycket av det goda. Något som jag erfar precis just nu, i skrivandets stund.

Näe, hur orkar ni läsa denna blogg? Så totalt ointressant.
Det känns som att jag på något vis gör det lite med flit, skriver om en massa blajj bara för att göra en liten protest mot alla "se-på-mig-jag-är-bäst-bloggar". Det här har väl kanske på sistone blivit ett forum där jag får skriva av mig om det där som är lite trist, lite omärkvärdigt och lite oväsentligt för att få ventilera. Eller på sistone? Men jag skulle ändå vilja påstå att jag skriver om det med en liten touch av berättarglädje och fantasi för att få det att verka lite intressantare än vad det i själva verket är. Nej jag vet inte. Ibland får jag ju till de där djupa inläggen om livsvisdomar och så också. Så det är väl inte bara blajj. Nej jag var nog kanske inte helt rättvis mot mig själv ändå? Å jag fiskar inte alls efter kommentarer från er. Nejdå.

Hej på er! Nu ska jag skära upp toscakakan därnere.*

* Intresseklubben antecknar förstår jag.

När en behöver lite uppmuntran

Ja då funkar denna låt alldeles, alldeles utmärkt. 

Abropå gummiband.

Lyssnade precis på Kents gummiband och halkade därefter in på Agnes gummiband mot onödiga laster. Vilket alltså innebär att jag totalmissat att Christer i P3:s favortitsamtal finns på spotify! Hur underbart är inte det?!

Jag gillar särskilt Pernillas romantiska stund i bastun. Haha!

Idag var en sån där dag

då en kände sig flyförbannad på allt och alla. Utan att egentligen ha någon särskilt bra anledning till det. 

Fy! Farao! Å bajsk*k vad jobbigt det är när de där känslorna bara tar över. Fast inte så att en tappar besinningen såklart. För på ytan så ser en bara lite, lite sur ut och är väldigt trevlig när en väl måste prata med någon. Så sånt pass hyffs har en ju ändå i kroppa. Hjärna vet när en ska slå om och vara trevlig. Trots att en egentligen kokar inombords och inte känner för att vara trevlig det minsta.  

Men nu så har det lugnat ner sig lite. Känslolivet. En bakar bullar. Fast inte på det där jobbiga sättet som en brukar göra. Utan mer på det proffsiga sättet.

Vad gäller plugget så är disciplinen fortfarande urtaskig! Men en känner mest bara skit samma om en skulle kugga hela utbildningen. Det skulle inte vara hela världen! *

* Vad skulle egentligen vara hela världen? Finns det något som verkligen skulle vara hela världen?

Jo kom på en sak nu. När en skulle ta ut bullarna så svedde det till något så fruktansvärt över ögonfransarna. Å sekunderna till spegeln lät ungefär såhär i huvet; åååååneeeeej, varför skrev en sådär innan, vad skulle egentligen vara hela världen?! Nu får en tillbaka för att en skulle vara levnadsklok. ATT MISTA ÖGONFRANSARNA SKULLE VARA HELA VÄRLDEN..!! Åååh, om de försvunnit nu så kommer en aldrig att kunna visa sig ute igen, mitt liv är over. Please, låt det inte vara så...

Blick i spegeln. PJUUUUUUHHHHH! De sitter kvar. Deeee siiiitter kvaaar! Taaack GODE GUD!!!!!!!!!!! 

Sverige, Sverige älskade vän.

Ok. Tredje inlägget gillt.

Det började med

att jag såg reprisen "på spåret" igår. Där en fantastisk brud äntrade scenen och framförde sin egen version av the whole of the moon. Men jag uppfattade inte riktigt hennes namn genom tv-rutan så jag blev tvungen att googla (vad skulle man göra utan google?). Och fick fram; Amanda Hollingby Matsson, tidigare Amanda Bergman, Hajen, Jaw Lesson och numera med artistnamnet Idiot Wind. Hajen hade jag hört talats om innan, men jag hade inget ansikte på henne så jag visste inte att det var samma person. Men det visade det sig visst att det var. Så.. alltså ibland känns svenskan så fattig, hmm, en svengelsk variant får det väl bli då.. najsigt (?) när pusselbitarna tillslut faller på plats.
Men hennes röst alltså, wow! Så otroligt vacker. Hon sjunger på ett så enastående innerligt och intressant sätt. Finns på myspace. Lyssna!

Så om jag ska sia om framtiden i min lilla spåkula så tror jag att hon kommer att bli riktigt stor. Om hon nu inte redan är det? Det kanske är jag som har dålig koll. 

Det började alltså med reprisen "på spåret" och nu är jag såld.

Mitt i mitt detektivande så halkade jag in på popbrus.blogspot.com också. Verkar vara en 

inspirerande blogg för den som vill upptäcka ny, skön musik.

Psst..

Fantastiskt vackert.

Ett av mina största problem är

att rensa papper. Jag vet inte varför, men det tar mig verkligen tusen år. Listor, tidningsutdrag, brev, kontobesked, betyg, biobiljetter och så vidare. Jag har så grymt svårt för att slänga't. Så för att slippa att göra just det så intalar jag mig att det är minnen som jag kommer att glömma bort om jag inte sparar dem. Eller så är det sjukt viktiga papper som jag kommer att få sota för senare om jag slänger bort dem.
Men sanningen är ju såklart den att jag aldrig tittar på de där papprena förutom när jag rensar dem. Så anledningarna till att ha dem kvar är ju egentligen bara påhittat struntprat.
Jobbigt nog så är jag också redigt ostrukurerad när det kommer till detta. Jag vet aldrig vart jag ska lägga det där som jag "bara måste" spara. Vilket resulterar i att jag lägger't i en annan hög bara. Och så håller jag på sådär i ett x-antal timmar. Inte det roligaste jag vet precis, som ni säkert redan hajjat, så jag gör sällan klart'et. Påbörjar ofta ett annat projekt istället, med högarna kvarliggandes i bakgrunden. Ångesten som kommer ur högarna är dock inte lika lätt att skaka av sig tyvärr.

Men hursomhaver så hittade jag en halvrolig lista (jag skriver väldigt ofta listor på allt möjligt) när jag höll på att rensa mina papper nyss.

En lista på saker som gör mej ganska/mkt irriterad. (Dataskrivet till och med)
På första plats kommer:
* LUNARSTORM. (Haha. När var det inne? 2001 någon gång?)
* Att lukta svett
* Gå upp kl. sju eller sex på morgonen
* Prislappar som sabbar och kletar fast på grejjen man köpt
* När folk säger va för många ggr
* ALLA SKETNA DOKUSÅPOR
* Ketchupflaskor som ger ifrån sej pruttljud, fast att det finns ketchup kvar (och de som det trillar ut en snopp ifrån... haha)
* November, December, Januari, Februari, Mars
* När affärerna börjar med skyltningen låångt innan själva högtiden är. Som julskyltningen som börjar redan på hösten... de förstör ju!!
* ORÄTTVISOR
* Folk som luktar svett eller något annat otrevligt
* Utseendefixering
* Tjejer som säger att de inte är feminister. De vet nog inte vad det handlar om överhuvudtaget.... jag menar man är ju emot sej själv isåfall.