då en kände sig flyförbannad på allt och alla. Utan att egentligen ha någon särskilt bra anledning till det.
Fy! Farao! Å bajsk*k vad jobbigt det är när de där känslorna bara tar över. Fast inte så att en tappar besinningen såklart. För på ytan så ser en bara lite, lite sur ut och är väldigt trevlig när en väl måste prata med någon. Så sånt pass hyffs har en ju ändå i kroppa. Hjärna vet när en ska slå om och vara trevlig. Trots att en egentligen kokar inombords och inte känner för att vara trevlig det minsta.
Men nu så har det lugnat ner sig lite. Känslolivet. En bakar bullar. Fast inte på det där jobbiga sättet som en brukar göra. Utan mer på det proffsiga sättet.
Vad gäller plugget så är disciplinen fortfarande urtaskig! Men en känner mest bara skit samma om en skulle kugga hela utbildningen. Det skulle inte vara hela världen! *
* Vad skulle egentligen vara hela världen? Finns det något som verkligen skulle vara hela världen?
Jo kom på en sak nu. När en skulle ta ut bullarna så svedde det till något så fruktansvärt över ögonfransarna. Å sekunderna till spegeln lät ungefär såhär i huvet; åååååneeeeej, varför skrev en sådär innan, vad skulle egentligen vara hela världen?! Nu får en tillbaka för att en skulle vara levnadsklok. ATT MISTA ÖGONFRANSARNA SKULLE VARA HELA VÄRLDEN..!! Åååh, om de försvunnit nu så kommer en aldrig att kunna visa sig ute igen, mitt liv är over. Please, låt det inte vara så...
Blick i spegeln. PJUUUUUUHHHHH! De sitter kvar. Deeee siiiitter kvaaar! Taaack GODE GUD!!!!!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar