21:20

På väg hem från jobbet och upptäcker till mitt förtret att det är punka på bakdäcket! Jämmer och elände! Måste vänta på bussen som dröjer aplänge.
Men som tur är så kommer en såndär skön buss tillslut, som nästan gör all väntan värt det, ja en såndär skön långfärdsbuss som har mjuka goa säten, som man bara vill sitta kvar i, i flera timmar helst, så att man somnar.
Men efter 10 minuters bussfärd är bussen redan inne i stan. Och det är dags att kliva av.

Får sjuka cravings efter choklad, just när min fot möter trottoarskanten. Choklad, choklad, choklad. Aaaaah, så fort jag kommer innanför dörrn så ska jag sätta tänderna i den där chokladbiten som jag har hemma i skafferiet.
Men mina chokladtankar avbryts tvärt av att jag ser en tjej framför mig som håller en mcdonald's påse i näven. Om jag ändå inte skulle ta och köpa en burgare eller två och gluffsa i mig, då kanske mina chokladcravings lägger sig, och så slipper jag få i mig en massa socker. Fett är ju ändå bättre än socker har jag hört.

(Mcdonald's tanken blev till handling.)

Så här sitter jag nu och har gluffsat i mig burgarna, och pommen, och en del av ketchupen. Och känner mig inte ett dugg hälsosammare. Vilket jag förstås inte har varit heller. För det är ju med största sannolikhet en hel del socker i de där burgarna också. Och fettet som de dryper utav, är ju inte det bästa för kroppen direkt.

Ok, jag visste ju allt detta redan innan. Men det känns som att allt det där hamnar i skymundan, när man är sjukt sugen. Då är alla ursäkter godtagbara. Även de dåliga. Tyvärr.
Nu blev helt plötsligt toppen ännu längre upp, och svårare att nå. Men jag ska ta mig dit så småningom. Jag pratar om "nyttighetstoppen", om man nu kan kalla den för det. Men ni vet vad jag menar, förhoppningsvis.


Imorgon väntar en ny dag. Och då tar en nya tag.

Alltså ursäkta

Att det inte kommer några inlägg här. Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på? Att min dator är superseg och superoinspererande att använda? Eller att jag jobbar hela tiden? Eller att jag spyr på den här bekräftelsehetsen?

Vem bryr sig om vad jag skriver här egentligen?? Ingen skulle jag tippa på. Inte på riktigt iallafall. Alla är så jäkla upptagna med sina egna liv. Inklusive jag.
Och så känner jag just nu att internet äter upp min tid. Jag vill ju göra en massa andra saker än att sitta här!

Detta kanske bara är ett bakslag. Kanske att jag kommer igen, snart igen. Och finner inspirationen till att skriva. För innerst inne tycker jag ju faktiskt att det är roligt att skriva. Men jag kanske får vänta på rätt tid? Eller så skriver jag ändå, och hoppas på att inspirationen kommer genom det.

Glöm mitt supertöntiga välkomstinlägg känner jag nu. Allt det där jag lovade att denna blogg skulle innehålla. Känns som att jag inte kan uppnå't. Ribban blev alltför hög! Så glöm allt. Ha inga förväntingar. Det kan vara pressen på att levera heta inlägg som sätter käppar i mitt skrivarhjul. Så nu börjar jag på ruta 1 igen.

Och, återkommer, när jag har en bättre dag vad gäller skrivandet.

Svart titel tack.

Tjoho! Hur får man texten svart?

Hejdå

Här sitter jag med vänner och har ett "hejdåfika".

 Året är 2009 och årstiden är sommar.

Det är dags för mig att lämna Umeå. Björkarnas stad.

Det är med lite blandade känslor som jag sitter där med tekoppen i min hand.

Tiden uppe i Norrland har inneburit mycket. Mycket mer än vad jag får plats att skriva här.

Men inget varar för evigt. Och nu är tiden inne för ett nytt kapitel i mitt liv.

Så hejdå, Umeå.

Nu är det dags

För mig att göra entré i bloggvärlden, igen.
Sitter här alldeles kissnödig och eländig med fettigt hår. Som om det inte vore nog, så mår jag även illa.
Det bästa hade nog varit om jag gömt mig under täcket istället för att försöka ge mig på det första inlägget här. Men som vanligt är jag envis som synden, och ger inte upp i första taget.

Ok, kanske inte en sådär jätteinbjudande inledning kan tyckas. Och jag håller med. Men det blir bättre, några rader ner, tror jag.

Trots att oddsen för att det här ska bli värsta pangbraiga inlägget inte är så stora, så skriver jag i detta skeende ändå, för jag orkar liksom inte vänta på den perfekta inspirationsdagen, vill komma igång nu.
Och det här är ju faktiskt ett forum där jag ska kunna skriva av mig, om allt eller inget, så jag tänker inte ha något dåligt samvete.
Men. Trots att detta är mitt forum, så tänker jag ju givetvis ta hänsyn till er läsare. Och skriva om det där som faller mig in, på ett ganska så intressant och smakfullt sätt. Så jag kan lugna er redan nu med att jag inte tänker skriva en massa intetsägande smaklöst nonsens hela bloggen igenom, om ni nu av någon förmodan trodde det.

Jag ska dock erkänna en gastkramande grej för er:
Och denna grej lyder som så att jag till viss del är emot det här med bloggande. Jaså, men gu va konstigt tänker ni. Varför bloggar du då?
Ja, om ni hejdar er lite, så kommer jag till det ;).
Det jag är emot i bloggvärlden är det här enorma bekräftelsebehovet, då det ska uppdateras och skrytas hela tiden, ja men ni vet den här "mitt liv är så himla skitspännande och jag är skitsnygg och alla måste få veta det" grejen.
Ingens liv är skitspännande hela tiden och ingen är skitsnygg hela tiden. Det är bara en falsk och ointressant fasad, och alla vet ju om det. Så varför låtsas?

Så min blogg kommer alltså inte att vara en såndär "snygg, titta på mig, mitt liv är superintressant" blogg.
Men den kommer inte att innehålla en massa jämmer och elände heller. Något mellanting kanske. Eller inte. Haha. Ok, detta var svårare än vad jag trodde. Att definera denna blogg. Den kanske är odefinerbar? Så jag kanske ska sluta att försöka. Och så får ni, bara hänga med så länge ni vill och läsa mina rader.
Jag skrev att jag till viss del var emot bloggande, och det måste ju betyda att jag till viss del inte är emot det.
Och det stämmer ju såklart.
Så länge man håller det på en lagom nivå. Och delar med sig av det man är med om, på ett personligt och genuint sätt, men inte för nära och samtidigt inte för distanserat heller.
En bra blogg ska innehålla rejält med självdistans och humor, nakenhet, poesi, ironi, livstips, ärlighet, bitterhet, bravader, äventyr, anekdoter, drömmar, snygga bilder, pinsamheter och intressant trams medmera medmera! Och det törs jag faktiskt säga att just denna blogg kommer att innehålla! Allt detta, och mer därtill. Bra va? (Hjälp, vilken hög ribba jag sätter för mig själv nu).

Ok, med allt detta sagt, så hälsar jag er välkomna hit!
/Elsa