på halsfluss verkar det som. Just när det är apmkt i skolan. Typiskt. Men något positivt mitt i eländet är att min lya håller på att få ett riktigt uppsving. Svart-vitt-rutigt golv i köket, nya skåpsluckor, kyl och ugn, olivgrön färg i tamburen, parkett-imitation golv i hallen och gräddvit färg på hallväggen mm. Det kommer bli så tjusigt när allt är färdigt!
Så kom gärna och hälsa på i sommar!
lördag 31 mars 2012
måndag 26 mars 2012
söndag 25 mars 2012
Lördagsnöjet
Cykling genom stan, deg på soffan, körkortsteori-plugg, matlagning, promenad med hunden, sockerfritt bak, deg på soffan igen, övningskörning, p4 lyssnande och biltvätt.
Gårdagsnöjet
Café Broadway, häng med två godingar, snack med ett band, utgång, fuldans på hög nivå, snabbmat med pubertala pojkar, finnkläm och övernatting.
fredag 23 mars 2012
Tomas Andersson Wij
Jag har ju skrivit om dig några gånger här. Och tagit i din hand en gång. Men aldrig skådat dig på scen. Och som jag längtat. Alla dessa år som jag lyssnat på din musik. Men så i onsdags så blev det äntligen dags.
Åh, så bra du var!
Det var dock inte självklart att vi fick komma in till konserten för L hade slarvat bort biljetterna. Men tack vare en gullig och hjälpsam tjej kunde vi få nya. Det fanns till och med sittplatser kvar, allra längst bak, med en full snubbe bakom som skrek "rock n roll" lite då och då. Men det gjorde inget. De underbart vackra låtarna överröstade allt annat runtomkring.
Här är listan med de allra vackraste låtarna.
Åh, så bra du var!
Det var dock inte självklart att vi fick komma in till konserten för L hade slarvat bort biljetterna. Men tack vare en gullig och hjälpsam tjej kunde vi få nya. Det fanns till och med sittplatser kvar, allra längst bak, med en full snubbe bakom som skrek "rock n roll" lite då och då. Men det gjorde inget. De underbart vackra låtarna överröstade allt annat runtomkring.
Idag
eller igår körde jag ett boxningspass. Så galet skönt att få avreagera sig och så grymt kul att få in slagen! Nu är musklerna helt möra. Har försökt att pilla färdigt på den arma rapporten trots skakande fingrar.
Nu är den inskickad. Färdig eller ej. Jag hoppas dock att det inte blev några kopierade meningar. För sån't är ju nämligen extremt viktigt att man har koll på när man läser på universitetet. Det känns iallafall som en en börda lättare nu efter inskickandet. Får försöka att släppa alla "tänk om jag skrev bajs någonstans" eller "tänk om det blev för många ord och min dator räknade fel".
Nu är den inskickad. Färdig eller ej. Jag hoppas dock att det inte blev några kopierade meningar. För sån't är ju nämligen extremt viktigt att man har koll på när man läser på universitetet. Det känns iallafall som en en börda lättare nu efter inskickandet. Får försöka att släppa alla "tänk om jag skrev bajs någonstans" eller "tänk om det blev för många ord och min dator räknade fel".
Ska väl sova nu. För imorgon väntar nya utmaningar. Längtar lite tills alla crapy things är färdiga i skolan. Och tills det är sommar. Zlappa med gott samvete i hängmattan och dra iväg på äfventyr när man känner för det. Så nice! Ja det drömmer väl jag lite om just nu. Men samtidigt så befinner jag mig i nuet och njuter av våren som är på intågande.
Tjipp och güten nacht everybody.
lördag 17 mars 2012
Vänner!
Tänker på er ska ni veta. Jag är så otroligt tacksam för att jag har er.
Jag måste bara erkänna att jag haft lite dåligt samvete den senaste tiden för att jag är så dålig på att höra av mig. Plugget tar så mycket av min tid just nu.
Men det som är det fina med vänner som man känt ett tag är ju att man faktiskt inte behöver höra av sig stup i kvarten för att upprätthålla vänskapen. Den finns alltid där och när man väl hörs så tar den vid där man slutade. Kravlöshet i sin vackraste natur. Det är gott att tänka på. Men trots det, så kan jag inte låta bli att känna det här dåliga samvetet över att inte räcka till. Och prioritera fel saker?
Åh, vad jag hade önskat att det fanns mer tid.
Jag måste bara erkänna att jag haft lite dåligt samvete den senaste tiden för att jag är så dålig på att höra av mig. Plugget tar så mycket av min tid just nu.
Men det som är det fina med vänner som man känt ett tag är ju att man faktiskt inte behöver höra av sig stup i kvarten för att upprätthålla vänskapen. Den finns alltid där och när man väl hörs så tar den vid där man slutade. Kravlöshet i sin vackraste natur. Det är gott att tänka på. Men trots det, så kan jag inte låta bli att känna det här dåliga samvetet över att inte räcka till. Och prioritera fel saker?
Åh, vad jag hade önskat att det fanns mer tid.
onsdag 14 mars 2012
Här sitter jag
och ser lite mallig ut.
Kan det bero på att jag vet något som ingen annan vet?..
(Eller kan det bero på att jag läst boken som jag snart ska tipsa er om?)
Tröjan som ni ser en liten skymt utav fyndade jag i en freeshop i malmö. Den är fin och mysig den.
Nej det kanske vore på sin plats att dela med sig av ett boktips slår det mig nu? I och med att jag har en bokhylla i nacken på bilden. Inte bokstavligt talat då utan bildligt talat ;).
Så för att göra en lång story kort så ska jag nu gå in på tipset med en gång. Boken som jag då gärna vill tipsa er om är en bok som jag läste ut på bara några dagar för några månader sen. En riktig bladvändarbok alltså. Innehållande: (läs gärna detta med "robinson-rösten" i tankarna) spänning, intriger, äventyr, rappa repliker, drama, humor, tantsnusk, mord, m.m. Allt man kan önska sig med andra ord!
Jag vet att ni nu blir väldigt exalter't över vad det kan vara för en bok. Så jag ska inte hålla er på sträckbänken längre. "Livsfarlig utsikt" heter den, boken som jag gärna vill tipsa er om, och är skriven av Nora Roberts. Så om ni inte har den blekaste vad ni ska läsa härnäst och hemskans gärna vill ha en bok innehållande det jag nämnt ovan så tycker jag inte att ni behöver fundera längre, läs den!
söndag 11 mars 2012
lördag 10 mars 2012
8:e mars var i förrgår
men det är ju inte försent att utbringa ett FYRFALDIGT LEVE FÖR OSS KVINNOR
ÄNDÅ!
Så ett FYRFALDIGT LEVE FÖR OSS KVINNOR FÖR ALLA KOMMANDE DAGAR! HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!
ÄNDÅ!
Så ett FYRFALDIGT LEVE FÖR OSS KVINNOR FÖR ALLA KOMMANDE DAGAR! HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!
Kärlek, makt & systerskap♀ /Elsa
Nej nu så!
Bilden är från Köpenhamn. Där solen värmde något alldeles fantastiskt.
Ps. Det blev glass. För er som undrat. Riktigt god jordgubbsglass som smakade äkta jordgubbar och chokladglass med stora chokladbitar i. Mumma!
onsdag 7 mars 2012
Varför skjuta upp positivismen till morgondagen..
när man kan börja nu? Jag syftar på inlägget innan. Men blev genast "lite" bajsnödig pågrund av något som mor precis sa. Är hemma hos päronen, där stämningen är lite skämtsam, och så säger mor;
- Vi drar nu.
- Jaha, vart drar ni då?
Jag tänker typ att de ska svara till Bahamas eller nåt. Men så klämmer pappa till med:
- Till stugan. Vi ska sova där.
Fantasifullt.
- Ja eller hur.
- Ja men du har ju sagt att du vill ha huset för dig själv när du är här.
- Jo förvisso. Egentligen har jag ju planer på att ta över det sakta men säkert.
- Haha, ja då är det väl bara för oss att flytta ut till stugan.
- Hehe, jomen visst.
- Ja men då kan ju du bosätta dig här och starta ett kollektiv. Det finns ju hur många rum som helst!
Ok, det var bara på skämt. Och kollektiv vore ju inte så tokigt. Men när jag sitter uppe på övervåningen, i mitt gamla flickrum och hör detta så känner jag bara neeej! Och som ett brev på posten så får jag en explosiv lust att gå på muggen.
På muggen kan jag inte låta bli att leva mig in i hur det skulle bli om jag verkligen skulle bosätta mig här för gott. Jag tänker mig att det ungefärliga framtida scenariot skulle bli såhär;
Om dagarna så skulle jag ligga på sofflocket mest och rulla tummarna. Jag skulle inte ta mig för något väsentligt alls. Mer än att jag kanske skulle sitta å klistra & klippa nere i källaren någon gång ibland. Sakta men säkert så skulle jag förvandlas till någon slags version av Bertrand som skulle få matpaket hemlevererade av päronen varannan dag. Självförtroendet skulle minska i takt med det och leda till att jag aldrig skulle hitta några kollektivvänner. Istället så skulle jag förmodligen skaffa mig skyltdockor till vänner. Och tillslut så... skulle jag bli galen.
- Vi drar nu.
- Jaha, vart drar ni då?
Jag tänker typ att de ska svara till Bahamas eller nåt. Men så klämmer pappa till med:
- Till stugan. Vi ska sova där.
Fantasifullt.
- Ja eller hur.
- Ja men du har ju sagt att du vill ha huset för dig själv när du är här.
- Jo förvisso. Egentligen har jag ju planer på att ta över det sakta men säkert.
- Haha, ja då är det väl bara för oss att flytta ut till stugan.
- Hehe, jomen visst.
- Ja men då kan ju du bosätta dig här och starta ett kollektiv. Det finns ju hur många rum som helst!
Ok, det var bara på skämt. Och kollektiv vore ju inte så tokigt. Men när jag sitter uppe på övervåningen, i mitt gamla flickrum och hör detta så känner jag bara neeej! Och som ett brev på posten så får jag en explosiv lust att gå på muggen.
På muggen kan jag inte låta bli att leva mig in i hur det skulle bli om jag verkligen skulle bosätta mig här för gott. Jag tänker mig att det ungefärliga framtida scenariot skulle bli såhär;
Om dagarna så skulle jag ligga på sofflocket mest och rulla tummarna. Jag skulle inte ta mig för något väsentligt alls. Mer än att jag kanske skulle sitta å klistra & klippa nere i källaren någon gång ibland. Sakta men säkert så skulle jag förvandlas till någon slags version av Bertrand som skulle få matpaket hemlevererade av päronen varannan dag. Självförtroendet skulle minska i takt med det och leda till att jag aldrig skulle hitta några kollektivvänner. Istället så skulle jag förmodligen skaffa mig skyltdockor till vänner. Och tillslut så... skulle jag bli galen.
En fin balans
Jag kom på en grej. Jag har ju låtit ganska bitter här på bloggen den senaste tiden. Jag tänker att det därför vore schysst med lite positiva inlägg lite här och var, mellan bikterna om mitt eländiga jag typ. Ja jag tror att det skulle kunna bli en fin balans.
Fulzon
Jag har råkat hamna i en fulzon känns det som. Det spelar liksom ingen roll hur jag bär mig åt, jag känner mig sliten och ful ändå. Jag funderar på om det kan vara håret som gör att jag känner så. Eller min gråa garderob? Alternativt mina extra kilon? Men oj va passande. Precis efter att jag skrev det så sjunger Bob the times they are a-changin. Tack Bob, nu känns det faktiskt genast en smula ljusare.
måndag 5 mars 2012
Emil Jensen
Lyssnar nu i skrivandets stund. Så FANTASTISKT BRA! Rätt igenom! Ni måste lyssna!
Bitterfittan; 3 saker som stör mig just nu.
1.) Bloggtiteln som envisas med att skifta mellan 2 olika typsnitt. Jag kan inte för mitt liv begripa varför det ska bli så VAREVIGA gång man klickar in på bloggen? Så grymt störigt!
2.) Mitt hår. Kanske ett aningens större störmoment än det förstnämnda. Men denna lista har egentligen ingen rangordning.
Så vart ska jag börja? Mitt hår kan nog vara det tråkigaste håret som någonsin skådats. Stripigt, utan volym, fett, livlöst. Och det liksom bara hänger som dött barr längs sidorna och får mig att känna mig som den gråaste personen i hela världen. Jag har alltid haft en liten dröm om att ha långt hår. Men alltid när jag sparar ut det så inser jag att det är för tunt och tråkigt för att kunna se bra ut i långt. Det tycks dock vara något jag ständigt glömmer när jag har kort hår. Jag tror väl kanske att jag någon dag bara ska vakna upp med tjockt och vackert hår så att det går att ha långt hår. Men i väntan till dess har jag tänkt att permanenta det. Problemet är bara att jag aldrig kommer till skott. Och när jag väl har långt hår så är det för slitet för att permanentas och då måste jag klippa av det. Och när det är avklippt så vill jag ha långt hår, för jag vill ju ha permanentat någon gång. Och kort hår blir ju bara tantkrull om det permanentas. Så då måste jag återigen spara ut det. Och sådär håller det på i oändlighet.
Jag kanske egentligen bara borde bryta denna meningslösa cirkel och snagga av hela skiten. Men kruxet med det skulle vara att jag 1. skulle se ut som en köttbulle 2. se väldigt konstig ut pga att jag har en "grop" i bakhuvudet. Fast det kanske ändå skulle överväga det andra?
3.) Min dåliga karaktär i otillskotthet. Påhittat ord för att aldrig eller sällan komma till skott.
2.) Mitt hår. Kanske ett aningens större störmoment än det förstnämnda. Men denna lista har egentligen ingen rangordning.
Så vart ska jag börja? Mitt hår kan nog vara det tråkigaste håret som någonsin skådats. Stripigt, utan volym, fett, livlöst. Och det liksom bara hänger som dött barr längs sidorna och får mig att känna mig som den gråaste personen i hela världen. Jag har alltid haft en liten dröm om att ha långt hår. Men alltid när jag sparar ut det så inser jag att det är för tunt och tråkigt för att kunna se bra ut i långt. Det tycks dock vara något jag ständigt glömmer när jag har kort hår. Jag tror väl kanske att jag någon dag bara ska vakna upp med tjockt och vackert hår så att det går att ha långt hår. Men i väntan till dess har jag tänkt att permanenta det. Problemet är bara att jag aldrig kommer till skott. Och när jag väl har långt hår så är det för slitet för att permanentas och då måste jag klippa av det. Och när det är avklippt så vill jag ha långt hår, för jag vill ju ha permanentat någon gång. Och kort hår blir ju bara tantkrull om det permanentas. Så då måste jag återigen spara ut det. Och sådär håller det på i oändlighet.
Jag kanske egentligen bara borde bryta denna meningslösa cirkel och snagga av hela skiten. Men kruxet med det skulle vara att jag 1. skulle se ut som en köttbulle 2. se väldigt konstig ut pga att jag har en "grop" i bakhuvudet. Fast det kanske ändå skulle överväga det andra?
3.) Min dåliga karaktär i otillskotthet. Påhittat ord för att aldrig eller sällan komma till skott.
torsdag 1 mars 2012
Kvällens Stenmark
Synd ba att bilden va i minsta laget så att texten här ovanför blev suddig. Men ni ser säkert vad som står ändå.
Imörra bär det av till
Malmö. Det ni! Där ska det peppas inför internationella kvinnodagen och njutas av sol och fina gator. Och kanske en och annan glass på det? Vem vet. Den som lever får se..
Jag skulle ju i och för sig kunna skriva en rapport om det senare slår det mig nu. Om det blev någon glass eller inte alltså. Men bara om det finnes intresse vill säga. Så let me know isåfall. Klockan 06.29 så rullar iallafall tåget ner mot skåneland. Och jag åker i sällskap med min kompanjon. Var tvungen att slå upp ordet kompanjon nu... åhå. Det är alltså den person som man driver ett gemensamt ekonomiskt företag med. Vilket inte överensstämde med verkligheten i detta sammanhang. Men ändå.
Hoppas ni får en daily helg!
Köss
Jag skulle ju i och för sig kunna skriva en rapport om det senare slår det mig nu. Om det blev någon glass eller inte alltså. Men bara om det finnes intresse vill säga. Så let me know isåfall. Klockan 06.29 så rullar iallafall tåget ner mot skåneland. Och jag åker i sällskap med min kompanjon. Var tvungen att slå upp ordet kompanjon nu... åhå. Det är alltså den person som man driver ett gemensamt ekonomiskt företag med. Vilket inte överensstämde med verkligheten i detta sammanhang. Men ändå.
Hoppas ni får en daily helg!
Köss
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)