Riktigt vacker låt.

The Cure – Just Like Heaven

Bilden på bandet var dock inte lika vacker så jag hoppar den.

Alltså det här

med att man måste vara så in i nordens produktiv hela tiden. Vem har kommit på det? Och varför klingar en titel som livsnjutare på heltid inte så bra i mångas öron? Ok, man måste ju ha någon slags inkomst. Och det är ju inte så jätteschysst att leva på andras inkomster, som samhällets t.ex. Men det betyder ju inte att man för den skull måste jobba med ett jobb man inte trivs nåt vidare med bara för att få in stålar, så att man kan samla på sig en vettig pension och köpa sig de där grejerna man egentligen inte behöver.

Den här arma stressen som säger att man måste göra något hela tiden. För vem gör man det? För sig själv? Eller för samhället? Ok, jag säger inte att man bara ska tänka på sig själv och skita i samhället, för det tycker jag inte är någon vidare bra idé. Men ibland känns det som att fokus ligger för mycket på att bidra, bidra, och återigen bidra så att ekorrhjulet kan hållas igång. Man sliter så att pengarna kan rullar in, för att sedan återigen rulla ut. Man får lön och man konsumerar. Men till vilken nytta har vi denna konsumtion egentligen? Jag tror ju inte att vi blir lyckligare av den iallafall.

Sen det här med att få dåligt samvete stup i kvarten för att man t.ex. degar en hel dag tycker jag är bedrövligt. Ska man inte få göra det man blir lycklig av? Utan att någon annan ska värdera om det är vettigt eller inte. Livet handlar väl till största del om att man ska få njuta och göra de saker som man tycker om? Så varför kan vi inte bara slänga den stress som gör oss ont i soptunnan en gång för alla?

Nu är det jag igen.

Eller nu blev ju titeln lite konstig till bilden. Jag menade ju att det nu är jag som skriver igen. (Vem annars?) Men på bilden är det ju förstås inte jag. Det är Devandra Banhart. Lyssnat nåt på honom? Om inte. Gör det. Riktigt skön musik. Goin' Back t.ex. är en av hans låtar som jag verkligen diggar.

Av någon anledning

så måste jag skriva massa inlägg här denna kväll. Vet inte vad som flugit i mig? Är det kanske för att jag inte känner för att skriva mailet till Gun som jag håller på såhär? Eller är det för att proppen har lossnat? Proppen till skriveriet. Och nu kan jag inte sluta? Undra om jag kommer att sitta såhär hela natta? Och skriva inlägg efter inlägg som inte handlar om något egentligen.

Ja den som lever får se.
Blir nu genast lite full i garv över tanken på att jag bara skriver för mig själv.
Äsch. Jag får väl se det som någon slags terapi.

Jamen juste, Gunlög läser ju min blogg iallafall. Blev jag varse om idag. Tack för det!

Går igenom lite pics på datorn

och finner denna från min födelsedag förra året. Påminner mig om fina tider och att jag borde bli bättre på att framkalla mina bilder innan det är försent.

Hallå där!

Är det någon som fortfarande läser min blogg? Eller har ni tröttnat? Kan jag inte få lite feedback från er som är kvar. Vad gillas och vad ogillas och vad skulle ni vilja läsa mer av/om? Eller om ni inte orkar svara på det så går det bra med ett hej också. 

Puss

Tills inlägget med mer substans i

kommer så tänkte jag berätta vad jag tänkt namnge mina eventuellt framtida barn i framtiden:
Sol, Amelie och Natanael.
Gulliga namn va?

Listan

Tills inlägget med mer substans i kommer så tänkte jag bjuda på listan över vad jag vill göra i vår och i sommar:
* Cykelsemester
* Dra på festival (way out west, urkult)
* Bada i havet
* Åka till Malmö och äta falafel bland annat. I maj.
* Afrodans på f&s
* Kolla upp keramikstället
* Kolla upp feministisk grupp i staden jag bor i.
* Syjunta
* Meditera på H-gården.
* Berlin i juni.
* Gotland i augusti
* Taize i Frankrike i augusti också förhoppningsvis.

Vad har ni andra för planer?

                                                                                                                                                         Tschüss

Men halleluja!

Har kommit på

att 

det 

visst går att få mellanrum mellan raderna.

trodde att det var kört där ett tag. 

Nej alltså, sorry för dessa meningslösa inlägg. 

Ska försöka komma med något med mer substans i framöver.

Har ett som jag finular lite på. Kommer nog snart. 

Meningsfullt

att skriva exakt samma rader här som på fb. Syftar på inlägget nedan. Bara för att få så mycket sympati som möjligt. Men det är ju ingen j**ve* som bryr sig. Knappt jag heller. Alltså denna likgiltighet. När ska den ta slut? Jag tror jag behöver någon romans och lite äventyr? Men var. Och med vem? Ja det är de stora frågorna som jag funderar på dagarna i ända*.


 *en sanning med viss modifikation.

En fredagskväll som denna

måste jag sammanfatta mina reflektioner från praktiken i ett mail till Gun. Ibland är livet för roligt!

VA FALLS?!!!! DET GÅR INTE ATT FÅ MELLANRUM MELLAN RADERNA????!!!!!!!

Blogger

har fått ett nytt utseende och intresseklubben antecknar? jag kan inte åka till affärn för bromsarna fungerar inte på bilen. Tur att jag inte tog den i all hast. Då hade jag fått en redig panik vill jag lova! detta inlägg är mest bara en test för att se om det går att få mellanrum mellan raderna. jag är tveksam till att det går. ska trycka på knappen nu för att se.

Har antagit den stora utmaningen

att baka surdegsbröd. Helt galet krångligt verkar det som? Den står nu i kylen och gottar till sig, degen. Trots att jag inte matat den än. Men det ska det bli ändring på. Ska dra till affärn nu och köpa lite ingredienser. På fredag ska jag för övrigt färga håret hos ekofrisören. Och ta ett kort till körkortet. Ett SNYGGT kort. Är planen iallafall. Vi får se hur det går. Kanske att det hamnar här. Om det blir bra vill säga. On freitag ska jag även baka surdegsbrödet på riktigt! Spännande!

Haha, va??

Fick precis veta

av min 91 åriga mormor att Frida Hyvönen släppt en ny skiva! Oh yes! Så himla himla nice nyhet! Har verkligen väntat på denna dag.
Tänker lägga mig på sänga nu och lyssna på hennes ljuva stämma.

Den här låten alltså!

    The Waterboys – The Whole Of The Moon

så brutalt BRA!!! Jag ska nog köpa deras skiva och ha den på högsta volym när jag cruisar runt. För det är nämligen så att JAG TAGIT KÖRKORT! Igår var dagen då jag körde upp. Har verkligen slitit så sjukt mycket för detta. Och nu ÄNTLIGEN har jag lyckats! Känslan är total! Vilken befrielse! Nu kan jag fara all världens väg om jag vill. Och det vill jag ju förstås. En tripp genom Europa inom en snar framtid vore kanske nåt, eller vad säger ni??!  

Jag kom på

en tanke nu. Finns det någon tanke som är helt ny? Som inte en endaste människa, som funnits eller finns, tänkt förrut?

Islänningen visste vad hen snackade om.

Glädje i ditt inre är bättre än rikedom.

Utkast

24 år. En rätt bra ålder egentligen. Men ändå kan jag inte låta bli att känna lite åldersångest på grund av tiden som går för fort. Snart är man 30..

Men vad skulle egentligen vara så hemskt med det, att fylla 30? Är det kanske alla kraven utifrån på en hur man ska vara och vad man ska ha uträttat vid den åldern som känns så jobbigt? Eller den biologiska klockan som tickar? Det är ju iallafall inte som att livet tar slut vid 30. Men ändå ekar de utnötta orden "man ska ha hunnit resa en massor", "bott här och var", "lekt av sig", "haft roligt" osv.. innan man nått den ångestfyllda och ansvarsfulla åldern 30 för sen hinner man ju inte göra allt det där. För när man väl nått 30 så har man ju förhoppningsvis fått ett fast jobb och funnit den där kärleken som varit ämnad för en hela livet, pusselbiten som saknats och äntligen fallit på plats, och med den personen ska man ju skaffa barn och hus med. Å med hus, fast jobb och barn på halsen kan man ju inte leva fullt ut. Om man bortser från de där fyra veckornas semester som man har en gång om året, som helst ska spenderas utomlands istället för i vackra svea-rike. Men vem har bestämt det? Vem har bestämt allt detta och skapat denna trånga mall som vi alla ska försöka platsa i? Och varför är vi andra så hjärndöda och går på denna påhittade, tråkiga mall?

Vi är så sjukt ålders-, utseende- och prestationsfixerade i vår tid. Att åldras borde ju egentligen ses som någonting vackert istället för någonting ångestfyllt. Tänk alla erfarenheter som man samlar på sig och bär med sig, det som formar en längs vägen och det som ger en insikter, fårorna, klokheten och perspektiven som flyttas till det som är mer väsentligt i livet än det ytliga. Skulle önska att det vore självklart att man ska få välja fritt på sin vandring genom livet, hur, var och när man ska göra saker utan att känna pressen utifrån vad man egentligen borde.