med att man måste vara så in i nordens produktiv hela tiden. Vem har kommit på det? Och varför klingar en titel som livsnjutare på heltid inte så bra i mångas öron? Ok, man måste ju ha någon slags inkomst. Och det är ju inte så jätteschysst att leva på andras inkomster, som samhällets t.ex. Men det betyder ju inte att man för den skull måste jobba med ett jobb man inte trivs nåt vidare med bara för att få in stålar, så att man kan samla på sig en vettig pension och köpa sig de där grejerna man egentligen inte behöver.
Den här arma stressen som säger att man måste göra något hela tiden. För vem gör man det? För sig själv? Eller för samhället? Ok, jag säger inte att man bara ska tänka på sig själv och skita i samhället, för det tycker jag inte är någon vidare bra idé. Men ibland känns det som att fokus ligger för mycket på att bidra, bidra, och återigen bidra så att ekorrhjulet kan hållas igång. Man sliter så att pengarna kan rullar in, för att sedan återigen rulla ut. Man får lön och man konsumerar. Men till vilken nytta har vi denna konsumtion egentligen? Jag tror ju inte att vi blir lyckligare av den iallafall.
Sen det här med att få dåligt samvete stup i kvarten för att man t.ex. degar en hel dag tycker jag är bedrövligt. Ska man inte få göra det man blir lycklig av? Utan att någon annan ska värdera om det är vettigt eller inte. Livet handlar väl till största del om att man ska få njuta och göra de saker som man tycker om? Så varför kan vi inte bara slänga den stress som gör oss ont i soptunnan en gång för alla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar