fredag 29 juli 2011
måndag 18 juli 2011
Ultrarapid
Allt går så fort
människor, träd, städer, passerar i en dimma där jag går
jag hinner inte fästa blicken på något, allt känns så surrealistiskt
som att jag drömmer fast ändå inte
är det här livet
är det såhär det ska kännas
frågorna gnager inom mig
men jag går helt ensam och har ingen att ställa dem till
jag befinner mig i något slags limbo, i min egna värld
och den riktiga världen och jag känns som avskurna ifrån varandra
ju längre jag går desto mer avlägsen blir världen, den riktiga
men jag fortsätter ändå, fortsätter att gå på mina sargade fötter
för rastlösheten skrämmer mig
och jag är rädd för att den ska sluka mig i ett svart hål om jag stannar upp
människor, träd, städer, passerar i en dimma där jag går
jag hinner inte fästa blicken på något, allt känns så surrealistiskt
som att jag drömmer fast ändå inte
är det här livet
är det såhär det ska kännas
frågorna gnager inom mig
men jag går helt ensam och har ingen att ställa dem till
jag befinner mig i något slags limbo, i min egna värld
och den riktiga världen och jag känns som avskurna ifrån varandra
ju längre jag går desto mer avlägsen blir världen, den riktiga
men jag fortsätter ändå, fortsätter att gå på mina sargade fötter
för rastlösheten skrämmer mig
och jag är rädd för att den ska sluka mig i ett svart hål om jag stannar upp
söndag 17 juli 2011
3 saker man kan göra när man bor själv
* Gå upp klockan 14.30
* Äta glass till frukost
* Ha obäddad säng hela dagen
Ps. Man kan säkert göra dessa saker när man bor med någon annan också, men jag gissar att de flesta skulle ha åsikter om det, som inte skulle vara så roliga att höra. Så därför är det så himla gött att bo själv, man får göra precis som man vill utan att någon annan lägger näsan i blöt.
Ps.2. Var det någon som gick på detta? Eller såg ni igenom mig? Ok. Det är inte skitkul att vara singel. Inte jämt iallafall. Men jag försöker göra det bästa av situationen och peppa mig själv, med såna hära inlägg bland annat.
* Äta glass till frukost
* Ha obäddad säng hela dagen
Ps. Man kan säkert göra dessa saker när man bor med någon annan också, men jag gissar att de flesta skulle ha åsikter om det, som inte skulle vara så roliga att höra. Så därför är det så himla gött att bo själv, man får göra precis som man vill utan att någon annan lägger näsan i blöt.
Ps.2. Var det någon som gick på detta? Eller såg ni igenom mig? Ok. Det är inte skitkul att vara singel. Inte jämt iallafall. Men jag försöker göra det bästa av situationen och peppa mig själv, med såna hära inlägg bland annat.
lördag 16 juli 2011
Dagens fundering.
Jag brukar gå till biblioteket lite då och då för att uträtta ärenden på internet bl.a. Och någon gång under tiden jag är där, så lyckas jag på något sjukt vänster alltid få syn på Bertrand. A l l t i d. Det slår aldrig fel. Har jag inte sett honom när jag går in så ser jag honom när jag går ut och har jag inte sett honom på undervåningen så ser jag honom på övervåningen. Every fucking time.
Och detta får mig såklart att börja undra om han går dit varje dag? Eller råkar han bara gå dit just när jag går dit? Alltså ett sjukt jädra sammanträffande som slagit in minst 5 gånger nu på 2 veckor! Vilket känns ganska otroligt. Men om det är så att det är ett sammanträffande, varför just jag?!
Jag vill ju och hoppas på att det är det första alternativet som stämmer. Att han går dit varje dag. Så att det där eventuella sammanträffandet inte försöker säga mig något.
Men jag kan inte låta bli att fundera vidare. Vad gör Bertrand på dagarna? Är han abetslös? Är han väldigt ensam och går till bibban för att träffa nya människor? Eller älskar han böcker (alternativt bibliotekarierna) så totalt himla mycket att han bara måste spendera flera timmar där varje dag?
Ja det är det jag sitter och funderar på just nu. Inte sådär jättespännande kan ju tyckas. Men jag ville ändå dela med mig av detta till er, kändes viktigt på något vis ;).
Vad funderar du på just nu, som läser detta? Eller vad funderade du på innan du läste detta, kanske jag ska fråga?
Och för er som inte vet vem Bertrand är (misstänker att det är samtliga) så kan jag berätta att det är en enormt speciell man (dock ej förståndshandikappad), som inte känner till de där oskrivna sociala reglerna.
Han kommer liksom alltid lite för nära. Och är ganska så påträngande med sitt sätt att vara och de opassande frågorna han ställer till en när man träffa på han. Jag har hållt mig på rejält avstånd när jag fått syn på han de här senaste gångerna, så jag har inte råkat ut för detta jag nämner nu, på väldigt länge tack och lov.
Jag känner inte honom personligen. Men han är som en avlägset bekant till mina päron, skulle man kunna
säga.
Ps. Bertrand heter något helt annat i verkligheten.
Och detta får mig såklart att börja undra om han går dit varje dag? Eller råkar han bara gå dit just när jag går dit? Alltså ett sjukt jädra sammanträffande som slagit in minst 5 gånger nu på 2 veckor! Vilket känns ganska otroligt. Men om det är så att det är ett sammanträffande, varför just jag?!
Jag vill ju och hoppas på att det är det första alternativet som stämmer. Att han går dit varje dag. Så att det där eventuella sammanträffandet inte försöker säga mig något.
Men jag kan inte låta bli att fundera vidare. Vad gör Bertrand på dagarna? Är han abetslös? Är han väldigt ensam och går till bibban för att träffa nya människor? Eller älskar han böcker (alternativt bibliotekarierna) så totalt himla mycket att han bara måste spendera flera timmar där varje dag?
Ja det är det jag sitter och funderar på just nu. Inte sådär jättespännande kan ju tyckas. Men jag ville ändå dela med mig av detta till er, kändes viktigt på något vis ;).
Vad funderar du på just nu, som läser detta? Eller vad funderade du på innan du läste detta, kanske jag ska fråga?
Och för er som inte vet vem Bertrand är (misstänker att det är samtliga) så kan jag berätta att det är en enormt speciell man (dock ej förståndshandikappad), som inte känner till de där oskrivna sociala reglerna.
Han kommer liksom alltid lite för nära. Och är ganska så påträngande med sitt sätt att vara och de opassande frågorna han ställer till en när man träffa på han. Jag har hållt mig på rejält avstånd när jag fått syn på han de här senaste gångerna, så jag har inte råkat ut för detta jag nämner nu, på väldigt länge tack och lov.
Jag känner inte honom personligen. Men han är som en avlägset bekant till mina päron, skulle man kunna
säga.
Ps. Bertrand heter något helt annat i verkligheten.
tisdag 12 juli 2011
Det kommer mera!
Jag känner att alla mina inlägg här praktiskt taget handlat om samma saker. Men, jag ska börja skriva här på riktigt snart.
måndag 11 juli 2011
Känner ett väldigt
behov av att få skriva av mig. Jag har inte haft internet i min lya sedan, ja sedan jag flyttade in. Och flyttade in gjorde jag den första april detta år 2011. (Obs. På riktigt. Inget aprilskämt).
Det kändes faktiskt rätt så skönt de där första veckorna. Att inte ha internet. Jag såg det lite som en avgiftningsperiod. Låter sjukt dramatiskt. Men jag behövde bli av med det där bekräftelsebehovet som jag hade skapat mig, genom för mycket användande av sociala nätverk bland annat.
Varken jag eller omvärlden mådde bättre av att få veta vad alla andra och jag pysslade med hela tiden.
Eller i presens. Varken jag eller omvärlden mår bättre av att få veta vad alla andra och jag pysslar med hela tiden.
Och det är ju sjukt sant. Man får ju typ bara ångest snarare, för att ens liv inte är så himla spännande som alla andras verkar.
Men nu har det alltså gått två och en halv månad sedan jag hade fri tillgång till internet. Och min avgiftningsperiod, har gett resultat.
Jag ska dock erkänna att jag surfat hos folk jag varit hemma hos lite då och då. Och gått till världens fulaste bibliotek ibland. Sitter där nu. Sjukt oinspererande ställe för övrigt! Får mig att bli bajsnödig typ.
Hursomhelst. Vad jag ville komma till var att mitt bekräftelsebehov sjunkit brutalt, inser jag nu, när jag t.ex. loggar in på fb. Och det är verkligen så skönt!
Men en mindre bra grej jag känt lite då och då under den här tiden är isolering. (Den här tiden pågår i och för sig fortfarande, då telia inte lyckats installera internet hemma hos mig än.) Jag har liksom inte haft tillgång till nyheter, omvärlden, snabbtillgänglig inspiration, på ett smidigt sätt i mitt vardagsrum. Jag har varit tvungen att gå, cykla till ställen för att få det. Och det behöver ju inte vara en nackdel egentligen. Men ibland kan det vara ganska så schysst att få kolla upp en grej snabbt hemma utan att behöva ta sig till ett ställe där andra människor håller till. Ibland vill man ju faktiskt bara kunna sitta ifred i sitt flottiga hår och sina trasiga kläder och surfa, utan att alla andra ska behöva se en. Som alla andra gör när man sitter där jag gör nu.
Så jag ser faktiskt lite fram emot att telia fixar mitt internet snart. För något annat som har varit krångligt och är, är att betala räkningar. Visst jag hade kunnat gå till banken och betalat mina räkningar istället för att cykla hem till päronen, men det kändes nästan osmidigare på något vis, trots att det är närmare.
Nej jag tror att jag bara får acceptera att jag är en av nutidens "moderna" människor som vill ha internet i sin lägenhet. Och dra lärdom av min överanvändning tidigare. För internet är en bra grej, i lagom dos.
Det kändes faktiskt rätt så skönt de där första veckorna. Att inte ha internet. Jag såg det lite som en avgiftningsperiod. Låter sjukt dramatiskt. Men jag behövde bli av med det där bekräftelsebehovet som jag hade skapat mig, genom för mycket användande av sociala nätverk bland annat.
Varken jag eller omvärlden mådde bättre av att få veta vad alla andra och jag pysslade med hela tiden.
Eller i presens. Varken jag eller omvärlden mår bättre av att få veta vad alla andra och jag pysslar med hela tiden.
Och det är ju sjukt sant. Man får ju typ bara ångest snarare, för att ens liv inte är så himla spännande som alla andras verkar.
Men nu har det alltså gått två och en halv månad sedan jag hade fri tillgång till internet. Och min avgiftningsperiod, har gett resultat.
Jag ska dock erkänna att jag surfat hos folk jag varit hemma hos lite då och då. Och gått till världens fulaste bibliotek ibland. Sitter där nu. Sjukt oinspererande ställe för övrigt! Får mig att bli bajsnödig typ.
Hursomhelst. Vad jag ville komma till var att mitt bekräftelsebehov sjunkit brutalt, inser jag nu, när jag t.ex. loggar in på fb. Och det är verkligen så skönt!
Men en mindre bra grej jag känt lite då och då under den här tiden är isolering. (Den här tiden pågår i och för sig fortfarande, då telia inte lyckats installera internet hemma hos mig än.) Jag har liksom inte haft tillgång till nyheter, omvärlden, snabbtillgänglig inspiration, på ett smidigt sätt i mitt vardagsrum. Jag har varit tvungen att gå, cykla till ställen för att få det. Och det behöver ju inte vara en nackdel egentligen. Men ibland kan det vara ganska så schysst att få kolla upp en grej snabbt hemma utan att behöva ta sig till ett ställe där andra människor håller till. Ibland vill man ju faktiskt bara kunna sitta ifred i sitt flottiga hår och sina trasiga kläder och surfa, utan att alla andra ska behöva se en. Som alla andra gör när man sitter där jag gör nu.
Så jag ser faktiskt lite fram emot att telia fixar mitt internet snart. För något annat som har varit krångligt och är, är att betala räkningar. Visst jag hade kunnat gå till banken och betalat mina räkningar istället för att cykla hem till päronen, men det kändes nästan osmidigare på något vis, trots att det är närmare.
Nej jag tror att jag bara får acceptera att jag är en av nutidens "moderna" människor som vill ha internet i sin lägenhet. Och dra lärdom av min överanvändning tidigare. För internet är en bra grej, i lagom dos.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)