Vänner!

Tänker på er ska ni veta. Jag är så otroligt tacksam för att jag har er.
Jag måste bara erkänna att jag haft lite dåligt samvete den senaste tiden för att jag är så dålig på att höra av mig. Plugget tar så mycket av min tid just nu.
Men det som är det fina med vänner som man känt ett tag är ju att man faktiskt inte behöver höra av sig stup i kvarten för att upprätthålla vänskapen. Den finns alltid där och när man väl hörs så tar den vid där man slutade. Kravlöshet i sin vackraste natur. Det är gott att tänka på. Men trots det, så kan jag inte låta bli att känna det här dåliga samvetet över att inte räcka till. Och prioritera fel saker?
Åh, vad jag hade önskat att det fanns mer tid.