Dagdröm

Jag sitter och försöker plugga. Men svävar iväg, som vanligt. Och drömmer om ett eget hemligt ställe, några kvartér bort. För att komma dit behöver man gå igenom en bakgård med en vacker trädgård. På gården finns det en liten stuga. Inuti stugan finns ett litet kök, ett vardagsrum med en sovalkov och ett arbetsrum, där var sak har sin plats. I vardagsrummet råkar det just idag sitta en gubbe i en korgstol som kan allt om anatomin och fysiologin i kroppen. Han har fått vägbeskrivningen till stugan via ett brev. Gubben har tänt den öppna spisen i vardagsrummet och hälsar mig välkommen. Jag slår mig ner på ett fårskinn intill och säger tack. Han vet precis vad det är jag har på hjärtat, så han börjar att förklara allt från början, in i minsta detalj. Vi sitter där ganska länge, jag lyssnar mest medan han förklarar. Emellanåt brister jag ut i ett asgarv för att han har en sådan berättarglädje och får allt i kroppen att verka jätteroligt. När klockan börjar bli matdags har gubben redan ordnat med den mest fantastiska måltid man kan tänka sig ute i den vackra trädgården. Jag sätter mig i hammocken och blir serverad den ena delikatessen efter den andra. I träden hänger små lampor och vimplar. När magen är full på ett alldeles lagomt sätt går vi tillbaka in i stugan igen. På något märkligt sätt har gubben redan hunnit duka upp en bricka med två muggar med varm choklad och några bullar där inne vid den öppna spisen. Gubben sätter sig i gungstolen och tänder sin pipa, som luktar himmelskt. Jag sätter mig i soffan bredvid lurviga katten och tar en bulle till munnen. Den smakar såklart ljuvligt, som första klassens bullar ska göra. Vilka skills han har den där gubben tänker jag. Vi lämnar anatomin och fysiologin, för jag har fattat galoppen nu. Istället börjar vi prata på om livet. Ute börjar det skymma och gubben säger tillsist att han måste gå. Jag tackar honom för allt och säger att han är välkommen igen. Han lyfter på hatten och går ut igenom hallen. Lurviga katten ligger på en av trasmattorna och spinner. Gubben ger mig en blink med ena ögat, tar i handtaget och försvinner ut i sommarnatten. Jag tittar ut igenom fönstret och ser han gå på grusvägen mot grinden, men istället för att öppna den tar han ett glädjeskutt över den och så vips är han borta.