Okända men ändock så kända ansikten..

Idag drog jag och M på en liten utflykt. Vi strödde runt en stund, kollade in läget och så efter en välbehövlig kissapaus fick jag syn på ett jäng människor som jag kände igen ansiktena på. Jag hade verkligen sett flera av dem förut men kunde inte komma på ifrån VART???!!!
Sjukan, nej.
Skolan, nej.
Kyrkan, nej.
Någon fritidsgård, nej.
Från en fest, naj.
Men varför kände jag då igen flera av dem.. från vilket sammanhang? Och varför kunde jag inte minnas detta sammanhang? Om det hade varit på en fest, eller från något av ovannämnda, hade jag ju garanterat kommit ihåg det. Så vilka sammanhang vistas jag mer i?..där dessutom dessa människor vistas i? Vi stod och glodde på dem ett tag och jag pekade på dem jag kände igen för M. Efter att vi stått där utan att ha bli något klokare bestämde vi oss för att gå därifrån. Men jag kunde verkligen inte släppa dessa människor! Normalt sett brukar jag kunna placera ansikten jag sett i rätt fack på bara några sekunder. Men nu gick det bara inte. Nej, sa jag till M vi måste gå tillbaka. Jag måste få veta vilka dessa människor är! Så vi gick tillbaka, jag försökte få ögonkontakt med en. Hon tittade lite på mig men vände sedan bort blicken. Då bestämde jag mig för hon närmast i svarta kängor. Jag gick fram emot henne med några halvbestämda steg. Ursäkta sa jag, knackade henne nästan på axeln men hon hann vända sig om innan jag hann fram med mitt böjda finger. Vilket sammanhang kommer ni ifrån, frågade jag. Efter att ha stått och stirrat, gått iväg och kommit tillbaka verkade det hela en aningens konstigt från deras håll. Men jag fortsatte.. ja, jag känner verkligen igen flera av er men kan inte placera varifrån.
Jaha.. haha, skrattade hon på ett hjärtligt sätt. Och så berättade hon för mig varifrån jag troligtvis sett dem förut..
AAAAHHHH, nu föll alla bitar på plats. Så självklart men ändå så osjälvklart på detta ställe! Jag såg dem nu alla i min inre syn i deras rätta miljö. Hon den lite butchiga med glasögonen i kassan. Han den långa killen i stuprörsjeansen som hjälpt mig att hitta stekpanna. Hon i rött hår som slog in en present så fint en gång. Hon den lite äldre med blont hår som fick ta emot min reklamerade vara. Den där piffiga tjejen som guidat mig till den gröna tröjan. Ja, alla var verkligen där! Så sjukt!

Ja'a, såhär i efterhand tror jag att det blev lite för många okända -men ändock så kända- ansikten på samma gång för att min hjärna skulle kunna sortera det hela. Det var dock grymt underbart att få det uträtt så fort genom en sådan enkel och oskydlig fråga! Annars hade jag ju troligtvis grubblat på detta fortfarande, och vem vet hur lång tid det hade tagit innan min hjärna tillslut knäckt det hela... dagar, veckor, år. Nu besparade till några minuter. Thank God!