Jag har

ett fågelbo utanför mitt fönster och en otrevlig ovana att peta ut små kråkor ur näsan. Nästan hela dagen lång hör jag de små liven kvittra för livet. Mellan varven dyker den efterlängtade fågelmamman upp med en liten mask eller något annat och kvittret upphör för en stund, för att sedan börja när fågelmamman lämnar boet igen. Jag har försökt att sträcka ut huvudet för att få skåda de säkerligen halvnakna och halvfula små ungarna, men utan någon succé. Ligger nu på min bäddade säng med indiskt överkast och tar mig en lur samtidigt som sommarbrisen och fågelkvittret sipprar in genom fönsterspringan och fyller mitt vardagsrum. Det är sommar.