Här kommer en satusuppdatering från de veckor som har varit sedan sist jag skrev. Eller nej det känner jag inte alls för känner jag nu. Sitter i min soffa. Och är en aningens rastlös. Jag vill dega men har inte tålamod till det. Jag bara måste ut och göra saker! Så känns det typ hela tiden, iallafall den senaste tiden. Jag har pluggat så in i nordens mycket och har varit ganska asocial stundtals. Men nu så känner jag att det får vara nog. Tyvärr så överenstämmer inte min känsla med verkligheten då det återstår 2 feta tentor innan skolan är slut. Men jag orkar inte mer, skriker rösten inom mig. Fast att jag egentligen vet att jag gör det. Den ena tentan är en spärrtenta. I och för sig har jag en chans till på mig innan det verkligen gäller på riktigt. Och det är väl just det som får mig att inte ta tag i det på riktigt. Den andra är en tenta på hela kursen. Behöver jag skriva hjälp här?
Jag drömmer om att åka bort. Bort, bort till något nytt. Åka till något nytt med någon. Denne någon skulle kunna vara vem som helst i princip, som jag tycker om och som jag känner mig trygg med. Någon som jag kan vara mig själv med till 100 procent. Utan att denne någon avskräcks eller blir uttråkad på något vis.
Sedan så drömmer jag om att bo tillsammans med fler i höst. Kollektivliv är något jag hemskt gärna skulle vilja testa på. Det är inte jätteskoj att bo själv. Men som tur är så bor systeryster med mig nu till i höst. Om jag blir kvar vill säga. Är en aningens sugen på att dra till Uppsala och börja på ny kula. Tror jag. Detta velande och denna ovisshet är väl något som hör åldern till antar jag. Men man får väl passa på att njuta medan man kan hatta fram och tillbaka? Eller. Det kan man ju göra sen också. Att njuta av rastlösheten, viljan att flytta och inte vara kvar på samma ställe kanske dock kan vara svårt. Även om det är det man borde göra. Jag menar man borde ju njuta av den tid man befinner sig i, om det inte är en sorglig period, eftersom den aldrig kommer tillbaka.
Jag längtar samtidigt efter att känna att här kan jag stanna ett tag. Här vill jag bo in mig och skapa ett intressant liv med fina vänner runtomkring och kanske en livskamrat också. Men var är frågan.
Samtidigt som jag skriver detta lyssnar jag på kronologen med Frida Hyvönen. "Min röst är lite ljusare och mindre levd" säger hon när hon precis lyssnat på I drive my friend, väldigt vackert sagt tycker jag.
Hon säger även att musik är kulturellt accepterat som andligt. Vibrationer och ljud som lyfter våra själar på något vis. Det är oförklarligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar