Dan före dopparedan

Är hemma hos päronen och känner en sjuk overklighetskänsla över att det är julafton imorgon. Det blir på nåt vis bara mindre och mindre magiskt med julen för varje år. Lite småtragiskt att vuxenvärlden har den påverkan på en. I takt med alla måsten och krav ifrån de vuxnas pekpinnar så dödas ens magiska barntänk successivt... håhåjaja. Känner igen mig en gnutta i detta faktiskt. Men mest när jag är på det cyniska humöret ;).