Känn ingen skuld om du inte vet vad du ska göra med ditt liv. De intressantaste människor jag känner visste inte när de var 22 vad de skulle göra resten av livet. Några av de intressantaste 40-åringar jag känner vet det fortfarande inte.
/Rikard Wolff
lördag 31 december 2011
Kommer ni ihåg detta episka program?
Hahaha! Detta är ju verkligen så fantastiskt kul! Den sista snubben är ju bara för festlig.
fredag 30 december 2011
Dagens icke tips.
Ta mig till havet finns tydligen i 12 olika versioner på spotify. Blev jag varse om nu. Men lyssna för allt i världen inte på dessa 12! Som jag precis nyss gjorde.
Om ni nu inte vill kräkas...
Om ni nu inte vill kräkas...
The smell of freedom
heter parfymen som jag köpte mig på Lush för någon dag sedan eller två. Så fint namn. Men jag kan inte riktigt bestämma mig för om den luktar gott eller inte. Karma köpte jag också eftersom det var halva priset. En riktigt charmig karl som jobbade där var så himla engagerad i mitt doft-provande. Om du gillar Karma så tror jag att du kommer att gilla The smell of freedom också. För den är även den mystisk och har en doft som man inte riktigt kan sätta fingret på. Doftaromerna är riktigt nogrannt framtagna, och sticken är färgade, eftersom de naturligt är det. Men om du gnuggar in dem såhär (visar på sina egna handleder) så försvinner färgen. Och så säger han sedan ett flertal fina och välvalda ord som jag inte kommer ihåg. Han använder mycket händer när han pratar. På ett ganska feminint sätt. Jag tänker att jag gärna skulle vilja vara vän med honom.
Till ljudet av denna kvinna
ska jag laga mat. Det kommer bli så bra! Håhå.
The edge of glory, alltså så grymt bra låt! Tänk om man kunde sjunga som henne. Så fantastiskt det vore.
Dagen på stan då jag verkligen var på vippen att tjuta flera gånger.
Ok, breaket blev inte så långt som jag hade tänkt mig. Men jag bara måste få dela med mig av min dag på stan för er.
Dagen börjar dock rätt bra. Jag och syster tänker ta oss en mastodont-promenad. Utan att äta någon frukost först. Mastodont-promenaden blev en kortis. Och vi hamnar på Lindex istället. Men vi har det ganska trevligt och provar ditt som datt. Sedan drar syster vidare. Och jag fortsätter att prova ditt som datt och får även för mig att prova ett par strumpbyxor som smiter åt fettet riktigt ordentligt.
Innan, då jag står och väljer ut vilka strumpisar jag ska prova så hör jag 2 kvinnor stå och tissla och tassla bakom mig. Jag tycker mig kunna urskilja några av orden. "Som att hon skulle behöva de där". "De skulle ju ändå inte göra någon skillnad". De säger det med en ganska låg ton och står en bit bort så jag är inte helt säker på att det är det de säger. Men bara känslan av att de står och viskar om mig gör mig en smula ledsen.
Efter att jag provat de så tänker jag att jag ska vara ärlig och fråga en expedit om man fick prova dem, eftersom de var så extremt välinpackade. Kanske inte så smart att fråga efteråt. Men jag ville egentligen fråga om grenen, som var ganska tjock och bucklig, och ville liksom veta om den syntes igenom klänningen sen. Och då skulle hon ju ändå se att förpackningen var bruten. Så lika bra att erkänna tänker jag.
Expediten blir skitupprörd och säger typ "men det fattar du väl lille vän att du inte får prova de där??!". "Är din hjärna gjord av ärtor eller?". "HUR ska vi nu kunna sälja de vidare??!".
"Förlåt". "Då får jag köpa dem isåfall" säger jag ynkligt. Känner mig verkligen superliten och vill helst grina. Hon blir genast lite snällare och säger "ja men då packar jag in dem igen åt dig, sådär". Och så packar hon in strumpisarna på det finaste sätt hon kan med sina händer.
(Såklart med sina händer, totalt onödig upplysning... jag hade blivit mäkta förvånad om hon hade packat in dem med sina fötter, men det hade ju varit överraskande och kul förstås.)
Jag tar med mig dem till kassan. Och betalar för dem. Med gråten i halsen. (Känslig, jag vet.) Och expediten som hade stått utanför omklädningsrummet följer ju såklart bort mot kassan för att se att jag verkligen tänker betala för dem. Kärring!
Jag drar vidare till clasan. (Claes Ohlson.) För att köpa tavelhängare som fixar att spikas upp på betong. Hittar dem som jag tror är de rätta för ändamålet. Framme i kassan så frågar jag lite snällt om man kan spika upp dem på betong. "Ja, det är ju det de är till för" svarar han bakom kassan utan en tillstymmelse till ett litet leende. Fuck you! Tänker jag. Men svarar upprepande "ja, det är ju det de är till för ja, hehe".
Efter clasan går jag med tunga steg till press och köper mig en french hotdog för att trösta mig lite. Och för att få upp blodsockret en nivå.
Drar vidare till ica och köper lite av varje. Står vid clementinerna och flera ramlar ner i backen. Orkar verkligen inte bry mig. Men bakom mig är det någon som verkligen orkar bry sig. "Du hade ner flera apelsiner nu". Händer det här på riktigt? Är alla emot mig idag eller? Förresten så är det inte apelsiner utan clementiner hade jag lust att säga till honom. Men svensk som man är. "Ja, ojdå, det hade jag visst". Plockar genast upp dem. Men lämnar avsiktligt en kvar. Som jag hoppas innerligt att han såg!
Åh. Mot kassan. Försöker skydda mig mot diverse påhopp. Som tack och lov inte infinner sig. Han i den sista kassan jag är med om idag är tack och lov snäll. Får lust att ge honom en kram som tack till det. Men det gör jag ju såklart inte. Varför kan inte livet vara lite mer som på film ibland? Lite mer överraskande och spontant?
Drar mig hemåt. För att plugga. Men. Som vanligt får jag inte mycket plugg gjort. Och inte har jag ätit något heller. Alltså suck.
Slutsatsen av denna dag kan väl stavas: M A T.
Mat är faktiskt lösningen på det mesta. Tror jag nog. Med lite mat i magen så kan man tackla de där pain-in-the-ass-grejerna utan större problem. Jag är nästan säker på att de där "små incidenterna" som jag var med om idag inte hade känts lika jobbiga om jag bara hade börjat dagen med frukost. Men trots dessa insikter så är det faktiskt himla svårt att få dem till handling.
Hade så grymt gärna velat ha en kock här hemma nu som hade kunnat laga mig en ordentlig och nyttig måltid. Men istället för att drömma vidare om detta och förvandlas till ett skelett (ganska långt kvar till dess men) så tar jag faktiskt saken i egna händer och gör det. Jag bara gör det. Ja nu ni... nu ska här lagas en måltid utan dess like!
Dagen börjar dock rätt bra. Jag och syster tänker ta oss en mastodont-promenad. Utan att äta någon frukost först. Mastodont-promenaden blev en kortis. Och vi hamnar på Lindex istället. Men vi har det ganska trevligt och provar ditt som datt. Sedan drar syster vidare. Och jag fortsätter att prova ditt som datt och får även för mig att prova ett par strumpbyxor som smiter åt fettet riktigt ordentligt.
Innan, då jag står och väljer ut vilka strumpisar jag ska prova så hör jag 2 kvinnor stå och tissla och tassla bakom mig. Jag tycker mig kunna urskilja några av orden. "Som att hon skulle behöva de där". "De skulle ju ändå inte göra någon skillnad". De säger det med en ganska låg ton och står en bit bort så jag är inte helt säker på att det är det de säger. Men bara känslan av att de står och viskar om mig gör mig en smula ledsen.
Efter att jag provat de så tänker jag att jag ska vara ärlig och fråga en expedit om man fick prova dem, eftersom de var så extremt välinpackade. Kanske inte så smart att fråga efteråt. Men jag ville egentligen fråga om grenen, som var ganska tjock och bucklig, och ville liksom veta om den syntes igenom klänningen sen. Och då skulle hon ju ändå se att förpackningen var bruten. Så lika bra att erkänna tänker jag.
Expediten blir skitupprörd och säger typ "men det fattar du väl lille vän att du inte får prova de där??!". "Är din hjärna gjord av ärtor eller?". "HUR ska vi nu kunna sälja de vidare??!".
"Förlåt". "Då får jag köpa dem isåfall" säger jag ynkligt. Känner mig verkligen superliten och vill helst grina. Hon blir genast lite snällare och säger "ja men då packar jag in dem igen åt dig, sådär". Och så packar hon in strumpisarna på det finaste sätt hon kan med sina händer.
(Såklart med sina händer, totalt onödig upplysning... jag hade blivit mäkta förvånad om hon hade packat in dem med sina fötter, men det hade ju varit överraskande och kul förstås.)
Jag tar med mig dem till kassan. Och betalar för dem. Med gråten i halsen. (Känslig, jag vet.) Och expediten som hade stått utanför omklädningsrummet följer ju såklart bort mot kassan för att se att jag verkligen tänker betala för dem. Kärring!
Jag drar vidare till clasan. (Claes Ohlson.) För att köpa tavelhängare som fixar att spikas upp på betong. Hittar dem som jag tror är de rätta för ändamålet. Framme i kassan så frågar jag lite snällt om man kan spika upp dem på betong. "Ja, det är ju det de är till för" svarar han bakom kassan utan en tillstymmelse till ett litet leende. Fuck you! Tänker jag. Men svarar upprepande "ja, det är ju det de är till för ja, hehe".
Efter clasan går jag med tunga steg till press och köper mig en french hotdog för att trösta mig lite. Och för att få upp blodsockret en nivå.
Drar vidare till ica och köper lite av varje. Står vid clementinerna och flera ramlar ner i backen. Orkar verkligen inte bry mig. Men bakom mig är det någon som verkligen orkar bry sig. "Du hade ner flera apelsiner nu". Händer det här på riktigt? Är alla emot mig idag eller? Förresten så är det inte apelsiner utan clementiner hade jag lust att säga till honom. Men svensk som man är. "Ja, ojdå, det hade jag visst". Plockar genast upp dem. Men lämnar avsiktligt en kvar. Som jag hoppas innerligt att han såg!
Åh. Mot kassan. Försöker skydda mig mot diverse påhopp. Som tack och lov inte infinner sig. Han i den sista kassan jag är med om idag är tack och lov snäll. Får lust att ge honom en kram som tack till det. Men det gör jag ju såklart inte. Varför kan inte livet vara lite mer som på film ibland? Lite mer överraskande och spontant?
Drar mig hemåt. För att plugga. Men. Som vanligt får jag inte mycket plugg gjort. Och inte har jag ätit något heller. Alltså suck.
Slutsatsen av denna dag kan väl stavas: M A T.
Mat är faktiskt lösningen på det mesta. Tror jag nog. Med lite mat i magen så kan man tackla de där pain-in-the-ass-grejerna utan större problem. Jag är nästan säker på att de där "små incidenterna" som jag var med om idag inte hade känts lika jobbiga om jag bara hade börjat dagen med frukost. Men trots dessa insikter så är det faktiskt himla svårt att få dem till handling.
Hade så grymt gärna velat ha en kock här hemma nu som hade kunnat laga mig en ordentlig och nyttig måltid. Men istället för att drömma vidare om detta och förvandlas till ett skelett (ganska långt kvar till dess men) så tar jag faktiskt saken i egna händer och gör det. Jag bara gör det. Ja nu ni... nu ska här lagas en måltid utan dess like!
tisdag 27 december 2011
Hej allesammans!
Jag tar ett litet break från bloggen efter detta inlägg. Och återkommer nog när jul, nyår och tenta är avklarade tror jag. Det är faktiskt lite hårt att vara mig för tillfället ska jag passa på att säga. När familjen roar sig med det ena och det tredje så måste jag plugga, tack vare en tenta som är lagd den 3:e januari (vilket jag nog nämnt tidigare). Suck. Jag skulle bara vilja säga; "ta er i brasan" till dem som har hittat på det datumet! Men det skulle inte ändra någonting.
Tänkte för övrigt dela med mig av mitt nyårslöfte för år 2012.
Jag har bestämt mig för att detta år ska bli utmaningarnas år. Jag tänker göra det där jag vill men inte riktigt vågar eller orkar. Utmana mig själv i lifvets områden. (Tror jag undviker att skriva i lifvets alla områden.)
Med utmaningarnas år så menar jag inte att det enbart är mina önskningar och drömmar som ska stå i fokus. Med syfte att det bara är jag som ska utvecklas och växa som människa. Även om det såklart är en del i det. Känner mig lite pk nu. Men jag skulle verkligen vilja leva mer osjälviskt. Så att tänka mer på dem runtomkring mig på ett större sätt än på ett "vardagssnällsätt" är något jag verkligen vill utmana mig i också.
Jag tror att jag får fundera ut lite mer konkret vilka mål jag ska sätta upp bara. Så att det inte blir för stort och luddigt av det hela. Men kanske att tanken "jag gör det ändå, trots att jag inte vågar (eller orkar)" kan få vara det ständiga ekot i huvudet när jag stöter på nya, läskiga, svåra, spännande och obekväma saker detta nya år.
Kan inte ni vara lite söta och berätta vad ni har för nyårslöfte? Skulle vara roligt att veta tycker jag. Eller är det något man inte ska berätta för andra flera dagar innan tolvslaget? Bringar det otur? Ni som är skrockfulla kan ju få slippa berätta isåfall. Men ni andra som inte är det, kan väl skriva en rad eller två?
Vill slutligen önska er ett gott, nytt och spännande år 2012, med allt vad det innebär. Kram/Elsa
Tänkte för övrigt dela med mig av mitt nyårslöfte för år 2012.
Jag har bestämt mig för att detta år ska bli utmaningarnas år. Jag tänker göra det där jag vill men inte riktigt vågar eller orkar. Utmana mig själv i lifvets områden. (Tror jag undviker att skriva i lifvets alla områden.)
Med utmaningarnas år så menar jag inte att det enbart är mina önskningar och drömmar som ska stå i fokus. Med syfte att det bara är jag som ska utvecklas och växa som människa. Även om det såklart är en del i det. Känner mig lite pk nu. Men jag skulle verkligen vilja leva mer osjälviskt. Så att tänka mer på dem runtomkring mig på ett större sätt än på ett "vardagssnällsätt" är något jag verkligen vill utmana mig i också.
Jag tror att jag får fundera ut lite mer konkret vilka mål jag ska sätta upp bara. Så att det inte blir för stort och luddigt av det hela. Men kanske att tanken "jag gör det ändå, trots att jag inte vågar (eller orkar)" kan få vara det ständiga ekot i huvudet när jag stöter på nya, läskiga, svåra, spännande och obekväma saker detta nya år.
Kan inte ni vara lite söta och berätta vad ni har för nyårslöfte? Skulle vara roligt att veta tycker jag. Eller är det något man inte ska berätta för andra flera dagar innan tolvslaget? Bringar det otur? Ni som är skrockfulla kan ju få slippa berätta isåfall. Men ni andra som inte är det, kan väl skriva en rad eller två?
Vill slutligen önska er ett gott, nytt och spännande år 2012, med allt vad det innebär. Kram/Elsa
fredag 23 december 2011
Sötkorven
till hund har en speciell spot här hemma. Nämligen i sängen inne i arbetsrummet. Rätt som det är så tar hon ett kliv upp i den och lägger sig till rätta. Det är så fruktansvärt gulligt så ni anar inte. Hon ser ut som en liten människa där hon ligger. Nästan. Om man har lite fantasi. (Eller ganska mycket fantasi.) Hon är så himla himla go och pussig. Riktigt kärvänlig och rar. Ja man kan verkligen inte stirra sig mätt på henne. Eller kela sig mätt med henne heller för den delen. Åh, så gööllig!
 |
| Bild på sötungen som liten. Men hon är minst lika fin och söt nu som stor också. |
Nä men God jul på er!
Den sidan av mig som inte är cynisk gillar faktiskt julen när fokuset är rätt riktat :).
Ps. Kände att jag var tvungen att kompensera lite för cynismen i de tidigare inläggen ;). Man ska ju trots allt vara snäll och allt det där nu när det är jul. Kram
Två julklappar till moi
Knappade just hem 2 st kalendrar till mig själv. Men absolut inte vilka kalendrar som helst. Utan 2 st riktigt sköna kalendrar.
Den ena är en rolig och bra seriekalender att ha med sig och den andra är en riktigt söt kalender att hänga på vägga. Kolla in'ett själva vettja.
Den ena är en rolig och bra seriekalender att ha med sig och den andra är en riktigt söt kalender att hänga på vägga. Kolla in'ett själva vettja.
Fick precis
förfrågan om att vara tomte hos grannens barnbarn i år. Storasyster fick den äran för 2 jular sen. Men nej sa jag. Känner att jag inte är sådär jättepedagogisk med barn och absolut inte rolig på beställning. Så det skulle förmodligen (med största sannolikhet) bara bli så himla fel med mig i en tomtedräkt. Barnen skulle kanske få men för livet? Eller bara få en helt skev tomtebild? Nej det vill jag verkligen inte vara med och bidra till.
De mest skrattretande och fulaste orden i svenskan
Kan nog vara dessa;
Nej men du, va bussigt!
Nej men du, va bussigt!
och
Sjärt. Detta ord är så otroligt löjligt och fult! Tar nog 1:a priset tror jag. Eller vad säger ni?? Har ni några andra ord på lager? Dela gärna med er isåfall!
Sjärt. Detta ord är så otroligt löjligt och fult! Tar nog 1:a priset tror jag. Eller vad säger ni?? Har ni några andra ord på lager? Dela gärna med er isåfall!
Dan före dopparedan
Är hemma hos päronen och känner en sjuk overklighetskänsla över att det är julafton imorgon. Det blir på nåt vis bara mindre och mindre magiskt med julen för varje år. Lite småtragiskt att vuxenvärlden har den påverkan på en. I takt med alla måsten och krav ifrån de vuxnas pekpinnar så dödas ens magiska barntänk successivt... håhåjaja. Känner igen mig en gnutta i detta faktiskt. Men mest när jag är på det cyniska humöret ;).
onsdag 21 december 2011
tisdag 20 december 2011
Av någon anledning så gillar jag
finska efternamn. Det är lite power i dem på nåt vis.
Wähä
Kirvesniemi
Hietala
Kampala
Räisenen
Hyvönen
Lehtonen
Kommer inte på fler just nu. Men visst är det rätt mycket självförtroende i dem? Don't fuck with me cause my name is (förnamn) Kampala. Om du har nåt problem med det så ska jag minsann flå dig med mitt björkris!
Wähä
Kirvesniemi
Hietala
Kampala
Räisenen
Hyvönen
Lehtonen
Kommer inte på fler just nu. Men visst är det rätt mycket självförtroende i dem? Don't fuck with me cause my name is (förnamn) Kampala. Om du har nåt problem med det så ska jag minsann flå dig med mitt björkris!
Alltså jag vet att jag gett massor med musiktips den senaste tiden...
Men. Denna låt är verkligen SÅ BRA!!! Kan inte sluta lyssna! Sen är denna duo så himla söta ihop också. Det är nästan lite värt att kolla in de fina bilderna på dem på google. Dock finns risk för en gnutta avundsjuka.
Julia and Angus Stone
(Efter lite resarch så vet jag nu att de är syskon. Haha. Trodde verkligen inte det först. Men skönt ändå.)
Jag vet inte om
ni kanske vill veta lite mer om vad som händer i lifvet mitt?
Det händer faktiskt inte sådär jättemycket kan jag ju erkänna redan nu på andra raden. Skulle vilja ha lite mer action runtomkring mig om sanningen ska fram. Men, men. Det kommer. För den som väntar på något gott...
Nej men nu i veckan ska jag på lite julmys i ett supermysigt hus. Faktiskt i detta hus som jag så vackert beskrev i min förra blogg:
Onsdagen den 22 december, 2010
En kväll så var jag och systeryster och julpysslade hemma hos ett jäng härliga människor inne i stan.
Huset som de här härliga människorna bodde i var från 30-talet, cirkus. Ett sådant där charmigt stenhus
med stora fönster och en massa vackra detaljer utanpå ni vet.
När man steg in genom porten möttes man av ett svartvitt golv och röda inbjudande ytterdöttar. Dörren vi gick in i hade en underfundig lapp utanpå, som jag tyvärr glömt vad det stod på. Tända ljus stod förresten också utanför i trapphuset. Inuti var det supermysigt, högt i tak. 50-tals känsla i köket, turkosa skåpluckor. Vardagsrummet hade trägolv och var lagomt stort. Toaletten var superliten. Med ett handfat i ett annat litet rum. Charmigt inrett i vintage och konstnärsstil. Jag gilla't verkligen skarpt!
Men det allra bästa med detta hus var att alla kände varann. Alla grannar var alltså kompisar med varann. De var kompisar redan innan de flyttade in där.
Detta kom sig av att en kände fastighetsägaren på något vänster, så hon kunde se till att hennes kompisar också fick flytta in där i varsina lägenheter. Känslan var som ett kollektiv typ. Väldigt mysigt och familjärt.
Jag drömmer själv om att få bo sådär någon gång i mitt liv...
Det händer faktiskt inte sådär jättemycket kan jag ju erkänna redan nu på andra raden. Skulle vilja ha lite mer action runtomkring mig om sanningen ska fram. Men, men. Det kommer. För den som väntar på något gott...
Nej men nu i veckan ska jag på lite julmys i ett supermysigt hus. Faktiskt i detta hus som jag så vackert beskrev i min förra blogg:
Onsdagen den 22 december, 2010
En kväll så var jag och systeryster och julpysslade hemma hos ett jäng härliga människor inne i stan.
Huset som de här härliga människorna bodde i var från 30-talet, cirkus. Ett sådant där charmigt stenhus
med stora fönster och en massa vackra detaljer utanpå ni vet.
När man steg in genom porten möttes man av ett svartvitt golv och röda inbjudande ytterdöttar. Dörren vi gick in i hade en underfundig lapp utanpå, som jag tyvärr glömt vad det stod på. Tända ljus stod förresten också utanför i trapphuset. Inuti var det supermysigt, högt i tak. 50-tals känsla i köket, turkosa skåpluckor. Vardagsrummet hade trägolv och var lagomt stort. Toaletten var superliten. Med ett handfat i ett annat litet rum. Charmigt inrett i vintage och konstnärsstil. Jag gilla't verkligen skarpt!
Men det allra bästa med detta hus var att alla kände varann. Alla grannar var alltså kompisar med varann. De var kompisar redan innan de flyttade in där.
Detta kom sig av att en kände fastighetsägaren på något vänster, så hon kunde se till att hennes kompisar också fick flytta in där i varsina lägenheter. Känslan var som ett kollektiv typ. Väldigt mysigt och familjärt.
Jag drömmer själv om att få bo sådär någon gång i mitt liv...
Gokvällens
Nu har jag fått jullov tydligen. Inget avslut i kyrkan som på den gamla goda tiden. Så det känns lite osäkert om det verkligen är jullov eller inte. Och en annan grej som får det hela att kännas lite osäkert med jullov är en fet tenta den 3:e januari. Kul! Haug och jag kommer förmodligen att umgås ganska flitigt på detta såkallade jullov.
(Haug är alltså författaren till boken jag läser. Jag kommer inte umgås med honom personligen. Utan snarare med hans "vackra" ord om the body of the human. Säger man så? The body of the human? The humanbody kanske snarare. Tack och lov är boken inte på engelska utan på svenska.)
(Haug är alltså författaren till boken jag läser. Jag kommer inte umgås med honom personligen. Utan snarare med hans "vackra" ord om the body of the human. Säger man så? The body of the human? The humanbody kanske snarare. Tack och lov är boken inte på engelska utan på svenska.)
Det här kommer jag att leva på länge ;).
Hey, My sweet angel,
I love your smile on your profile picx,You just make me feel so good.I will call you honey, darling, sweetheart...You are the best, you are amazing!
On this note,I love everything about you, inward and outward,You keep my spirits so high when i gaze my eyes on your angelic beauty.I really amdire your happy smile and your loving face,I adore your style. What can I say, you’re one of a kind and 24/7 you’re every man's attraction.
Awwww I cannot express your beautiful smile,there is no words in the dictinonary to qualify the nature of your beauty.You so desirable,so charming extremely amazing.
I can’t wait to see the best of u and behold your Loving face one day.
(Inte varje dag man får ett sånt här kärleksmail. Haha. Mannen som skrivit detta är tydligen bosatt i Miami. Hur han fann mig på fb är en gåta.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)