Terminstentan närmar sig..

 

Mikael Persbrandt

Är en svensk, medelklass kille. En helt vanlig sådan. Och inte född i något ghetto. Han är inte snubben vi tror att han är.. god damn it.

I WANT TO BREAK FREE!!!

Attitude for real!

Man borde leva livet baklänges!

1. Man skulle starta med att dö och få det överstökat
2. Så vaknar man på ett vårdhem och får det bättre för varje dag.
3. Man blir piggare och smidigare och till sist är man för pigg för att vara där, och då får man gå ner och ta ut sin pension.
4. Efter ett antal år börjar man arbeta. På sin första arbetsdag får man en guldklocka.
5. Så arbetar man i 40 år tills det är dags att dra sig tillbaka från arbetslivet.
6. Man dricker, festar, har sex och förbereder sig för att ta en paus
7. Så börjar man i skolan blir barn, leker och har inga förpliktelser, och blir baby
8. De sista 9 månaderna tillbringas flytande runt i fridfull lyx, med centralvärme, rumservice m.m- och till sist lämnar man denna världen i en orgasm.

Har en kruppig mobil som inte får plats med mycket sms, så jag passade på att skriva ner detta här. Tack Helena! ;)

Ibland snokar jag runt...

och resultatet av detta blev dessa 2 fina bilder denna gång.

Glad höst!

Nu är lm-tentan gjord och såhär glad är jag nu.
Ps. lägg märke till att jag ser lite skelögd ut?

Utspritt privatliv

Idag upptäckte jag att min svarta tygväska var borta, precis när jag skulle gå hemifrån. Fick lite panic! Då jag hade min skrivbok där i, med alla möjliga sorters anteckningar. Fick för mig att jag glömt väskan i kyrkan jag bor bredvid när jag var där i söndags. Om jag nu gjort det så var den säkert inte kvar, förmodligen hade herrn som satt bakom mig snott den, för han såg ju att jag antecknade något spännande under gudstjänsten (mina sms, som jag istället för att radera skriver ner). Nej, det är ute med mig och mitt privatilv, nu har den där mannen allt i sin hjärnhand.. och vem vet vad han tänker göra med det. Trycka upp på planscher över hela stan? Eller möjligtvis skicka hem igenom mitt brevinkast, med utklippta bokstäver.. ett brev för varje vecka.. tills han skulle driva mig till vansinne. Eller så skulle han riva ut sidorna i anteckningsboken, klättra upp i rådhuset, allra högst upp till guldolle och vika papprena till flygplan och skicka ut dem över stan. Alla skulle tillslut få veta mina innersta hemligheter och drömmar.
När jag letat som en galning i lyan efter tygväskan i flera minuter(!) och var beredd att ge upp i en liten hög på golvet i hallen fick jag syn på något svart under min krympta, gröna, egenhändigt stickade mössa, som mamma tvättat i för hög temperatur. Jag lyfte på mössan och där under låg... ja, ni har faktiskt alldeles rätt.. min svarta tygväska! Och anteckningsboken låg kvar där i. Lättnaden som strömmade ut i min kropp i den stunden är och förblir obeskrivbar. Och där sätter jag punkt och säger återigen godnatt. Imorgon väntar en läkemedelsberäkningstenta.

Jag tror jag ska rösta på FI nästa gång

Hehe

ay mates!

Ni som ihärdigt håller er kvar på denna sketna (; blogg, en eloge till er eller liknande. Jag brukar ju i princip aldrig nuförtiden berätta vad jag har för mig, men jag tänkte att jag nu skulle göra ett undantag. I helgen hade jag birthday-firande för hela slanta. I fredags hängde jag med familjen och åt ute på finrestaurang med 50% rabatt innan kl.19.. så där blev det brått må ni tro när maten fortfarande inte dykt upp innan 18. Så moder min gick ju självfallet och sa till, så efter detta kom kyparn direkt ut genom "skjutdörrarna" som skjuten ur en kanon med flera fat på armarna tätt bakom mor som tog täten till bordet.. oj så trött jag är när jag skriver detta, känns som att bokstäverna inte hamnar på rätt ställe. Nåväl. Vi fick vår mat och det var lyxigt och gott, superstort fat men med rätt så lite mat för så saftigt pris. Vi trippade hursom vidare mätta och belåtna efter matintag till teatern. Slå nollan till polisen hette föreställningen, kriminalklassiker från 50-talet, spännande!

ALLTSÅ JAG ÄR SÅ TRÖTT NÄR JAG SKRIVER DETTA! AAAHH, KÄNNS SOM JAG SKA DÖ AV TRÖTTHET!!!!!!!

Lördagen innehöll stugmys med ett knippe sköna brudar. Paj, brasa, rappakalja, fransk chokladtårta, första klassens bullar bakade av moi, fotande, promenad i frostigt höstlandskap, anekdoter och roligheter. Med mera! Trevligt var bara förnamnet!

Hej å hå! Wunderbara A som kom ända från stockholmet sov över och vi har haft en mycket bra söndag idag med scones, hot chocolate, massa roligt prat, promenade runt strömmen och lite fotande. Vinkade av A vid stationen. Och spenderade kvällen med E och hennes 2 fina buddies. Promenade igen, restätande av paj, läsning ur Bruno K. Öijers svart som silver, planering kring halloween-festen nästa lördag. Jehhuu!

Å det var alles. Nu ska jag sova skiten ur mig själv. GODNATT!

Kvällens citat

"Ibland är man så rädd för att någon ska tro att man är inkompetent att man blir det. Man är så rädd för att göra fel, att man just därför gör det.
Grov liknelse: som då man t.ex. stående vid en pissränna är så rädd för att kissa på sin hand att man krumbuktar sig och rycker till så att man istället plötsligt urinerar sig själv i munnen."
/Bob Hansson

Grymt vacker låt.

Ane Brun – Du gråter så store tåra - Norwegian Version

lite anatomi och fysiologi lära!

Den här låten

Får mig att bli grymt peppad på lifvet! Just say YES!

Unbelievable!

Hur sjukt är inte detta???!!! Haha!

Sjukt sköna brudar!

En grej

som folk ständigt verkar hamna på min blogg för är detta; "varför har stubbegården stängt".. och jag har ingen j*vla aning... jag skrev bara en gång om fikabuffé och då tog jag med detta ställe, men att de stängt..


och bara för att jag skriver om detta nu igen så kommer väl fler halka hit. Typiskt..

Kvällens hjälte

Efter en liten kvällstrapats känner jag ett grymt chokladsug, cyklar förbi en kvällsöppen kiosk, ramlar in och köper en snickers för en 10:a.. slukar den på väg hem, svänger förbi en annan kvällsöppen kiosk och bara måste ha mer..
"stänger ni?"
"ja, men det är lugnt, du hinner"
"åh, tack" hittar 4 dubbelchoklad och tar dem.
"nu var jag lite snäll, de ingick egentligen inte, men du får dem för 20".
"åh, TACK snälla, fick ett grymt chokladsug som jag var tvungen att stilla"
"hehe, det är bara att köra"

Så grymt snäll kille! Vet inte vad jag hade tagit mig till om han stängt dörren framför ögonen på mig när jag kom där, men han såg säkert desperationen i mitt ansiktsuttryck.. nu kan jag tack vare denna grabb belåtet sussa sött inatt med kistan full av choklad.. mmm...

Okända men ändock så kända ansikten..

Idag drog jag och M på en liten utflykt. Vi strödde runt en stund, kollade in läget och så efter en välbehövlig kissapaus fick jag syn på ett jäng människor som jag kände igen ansiktena på. Jag hade verkligen sett flera av dem förut men kunde inte komma på ifrån VART???!!!
Sjukan, nej.
Skolan, nej.
Kyrkan, nej.
Någon fritidsgård, nej.
Från en fest, naj.
Men varför kände jag då igen flera av dem.. från vilket sammanhang? Och varför kunde jag inte minnas detta sammanhang? Om det hade varit på en fest, eller från något av ovannämnda, hade jag ju garanterat kommit ihåg det. Så vilka sammanhang vistas jag mer i?..där dessutom dessa människor vistas i? Vi stod och glodde på dem ett tag och jag pekade på dem jag kände igen för M. Efter att vi stått där utan att ha bli något klokare bestämde vi oss för att gå därifrån. Men jag kunde verkligen inte släppa dessa människor! Normalt sett brukar jag kunna placera ansikten jag sett i rätt fack på bara några sekunder. Men nu gick det bara inte. Nej, sa jag till M vi måste gå tillbaka. Jag måste få veta vilka dessa människor är! Så vi gick tillbaka, jag försökte få ögonkontakt med en. Hon tittade lite på mig men vände sedan bort blicken. Då bestämde jag mig för hon närmast i svarta kängor. Jag gick fram emot henne med några halvbestämda steg. Ursäkta sa jag, knackade henne nästan på axeln men hon hann vända sig om innan jag hann fram med mitt böjda finger. Vilket sammanhang kommer ni ifrån, frågade jag. Efter att ha stått och stirrat, gått iväg och kommit tillbaka verkade det hela en aningens konstigt från deras håll. Men jag fortsatte.. ja, jag känner verkligen igen flera av er men kan inte placera varifrån.
Jaha.. haha, skrattade hon på ett hjärtligt sätt. Och så berättade hon för mig varifrån jag troligtvis sett dem förut..
AAAAHHHH, nu föll alla bitar på plats. Så självklart men ändå så osjälvklart på detta ställe! Jag såg dem nu alla i min inre syn i deras rätta miljö. Hon den lite butchiga med glasögonen i kassan. Han den långa killen i stuprörsjeansen som hjälpt mig att hitta stekpanna. Hon i rött hår som slog in en present så fint en gång. Hon den lite äldre med blont hår som fick ta emot min reklamerade vara. Den där piffiga tjejen som guidat mig till den gröna tröjan. Ja, alla var verkligen där! Så sjukt!

Ja'a, såhär i efterhand tror jag att det blev lite för många okända -men ändock så kända- ansikten på samma gång för att min hjärna skulle kunna sortera det hela. Det var dock grymt underbart att få det uträtt så fort genom en sådan enkel och oskydlig fråga! Annars hade jag ju troligtvis grubblat på detta fortfarande, och vem vet hur lång tid det hade tagit innan min hjärna tillslut knäckt det hela... dagar, veckor, år. Nu besparade till några minuter. Thank God!